Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CALIBAN
305
Du är, djäflar i mig, deri enda vän, jag har,
Frans, snyftade han, och jag har alltid försvarat
dig, då dorn andra djäflarna har skällt på dig, och
jag vet, att du har tro på mig, men nu — djäflar
och kaffe, om jag inte ska slå gubbsatan, så
tarmarna står som en rök ur halsen på’n, det vet
du, gosse, Albert Selahn står vid sitt ord, lita på
mig, du, Frans —
Och samtidigt sade Häggdahl lågt inne i
flocken, som girigt lyssnade:
Vi följs åt, blir det nånting, så är det Frans,
som ryker åt helvete, och hvafan ha vi för plikt
att räkna med en tjyf!
Det mumlades i mörkret, allt var nu svarta
skuggor, himlen var mörk, stjärnorna blinkade
sorgset, vinden var så kall och pep bedröfligt, hela
ådalen skalf och rös.
V.
Utanför kolgården lågo några gamla pråmar
i vinterkvarter, och utanför pråmarna på isen gick
den väg, som strejkbrytarna hvar dag använde för
att komma till den stuga borta på stranden, där
de bodde.
Nu stod Frans Geting på lur med sina
kamrater bakom den yttersta pråmen, men en spejare
var utsänd för att varsko, när strejkbrytarna
nalkades.
Arbetarna fördrefvo tiden, så godt de kunde.
De hade brännvin med sig, och flaskan gick från
20. — Herrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
