Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de stora vidderna kring Vittangi, i ödsligheten kring
Svappavaara, i det fjällvindsomsvepta,
deportationsortslik-nande Kiruna, i myrhålet Gällivare, i det ensliga Porjus med
dess igenslagna barackstad över det mullrande Harsprånget,
överallt var det likadant. Här föreföll människan icke spela
någon roll och icke höra hemma. Till detta intryck bidrog
också mötet med grupper av storögda renar, anblicken av
övergivna lappkåtor, av de egendomliga från lapparna
lånade ställningarna på hustaken, i vilka matvaror förvarades.
Allt var mer främmande än jag väntat mig. I sanning, på
mig hade Söderhavets copraöar verkat mindre främmande
än detta.
Men när jag så kom till tals med människorna, då hade
jag exakt samma bekymmer omkring mig som neråt lands.
De följde med den fasta bebyggelsen, de följde med
slitningarna mellan lapparna och de inflyttade, de följde med
de nya vägarna, med bilarna, bussarna, järnvägen, med den
nya byggnadsverksamheten, med den växande
samhällsbildningen.
I Vittangi reste sig stora kommunala byggen, väldiga vita
huskomplex om flera våningars höjd i klar funkis. Kiruna
var en regelrätt stad, ehuru blott municipalsamhälle.
Gällivare med Malmberget bevarade något av kyrkby, fast i stor
skala, Jokkmokk och Arvidsjaur voro fullt moderniserade,
Arjeplog var inne på samma väg.
Tre problem dominerade häruppe, ungefär likartade på
alla ställen: lapproblemet, bostadsproblemet och
försörjningsproblemet. Vad jag häpnade över men samtidigt
gladdes åt, det var att se de stora, präktiga arbetsstugorna, de
moderna sjukhusen och lapparnas mönstergilla
ålderdomshem.
Här ha läkarna utfört och utföra dagligen och stundligen
ett jätteverk, och det var en god gärning, doktor Wallqvist
i Arjeplog gjorde, då han genom sina populära skildringar
gav en, låt vara kanske något romantisk och ensidig, bild
just av läkarnas verksamhet däruppe. Vad han skildrat är
det, som fångar fantasin, medan vardagens mer prosaiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
