Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.
Farliga kraftprof. Hord dräper den s. k. »Hundings kalf».
Det hände en dag, att Hjalmter satt hos konungadottern och
spelade tafvel med henne. Hervör sporde honom hvad han hade
att uträtta för vinteruppehället. Han sade sig skola uppsöka en
kalf. Hvar ämnar du söka den? — sade hon. Konungen ville
icke gifva mig någon upplysning derom, svarade han. Detta är
ingen kalf, sade hon, fast hellre en gammal oxe, till åldern nittio
år; han äter fänad, men dräper män och hästar, ty han är
grymmare än hvarje annat djur. Han har dräpt alla de män, som farit
efter honom och som bedt min fader om vinteruppehälle. Det är
det största blotnöt, och föder han sig mest med mannakött. En
stämma har han ljudlig och bister, så att ingen man uthärdar den;
det är i en gård, hög och stark, midt här i landet. Han får icke
vara lös, ty då bryter han ned borgar och fästen och gör mycken
skada å menniskor och fänad; alla lefvande varelser äro skrämda
för detta ömkliga nöt. De slöto samtalet, Hjalmter gick hem i
sitt loft och omtalade för sina kamrater hvad konungadottern hade
sagt honom. Led så vintern fram emot julen.
Tvä nätter före första juldag stod Hord upp ur sin säng, utan
att fosterbröderna visste derom. Han tog Ölvers svärd, gick
sedermera ut och till skogs, der som stora vägar lågo; han gick
så länge om natten, till dess att vägarna delade sig. Han tänkte
mycket öfver sitt förehafvande, huru det månde aflöpa. Han
vankade på forntrådd gångstig i tjockt mörker och stannade icke förr
än han kom fram till en udde, fager till utseende; han såg der den
höga gården, gjord af mursten. Dit stälde han sina steg och hade
en tolf alnar lång klubba med stora och långa gaddar och hullingar
framtill. Med händerna sträckte han sig upp jemnhögt med
skidgården; han gick en stund utefter den, och var den öfver allt lika
hög. Han såg, att under så fatta omständigheter icke finge
förblifva, utan tog ett tåg och band ändan om en stor sten, kastade
in den öfver skidgården och drog sig så upp å stängslet. Men
oxen låg å vallen innanföre och hade rifvit upp all jorden; han
röt, han sof och lät illa, så att Hord tyckte sig icke veta, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:47:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nmgullveig/0036.html
