Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra gången vardt Natt omgift med Annan, nemligen Bur
(Oden) och hade med honom dottern Jord (i-urðr). Natt är således
här en omskrifven benämning på den gamla Urd eller den gamla
modernatten. Tredje gången eller senast hade Natt till make
Delling, som antages vara en omskrifven benämning för Odenssonen
Heimdall; deras son var den ljuse och fagre Dag.
Nattens häst kallas Rimfaxe. När han mot morgonen tuggar
sitt betsel, upplöser sig rimfrosten i fradga: då faller befruktande
dagg öfver jordens dalar och fält.
Dags häst kallas Skinfaxe, den skinande, hvars man blänker
och skimrar.
Men hvem styrer solen och månen, som alla se i den vida
rymden? Det gör Mundelföre, den starke, som griper i det stora
handtaget (mundull) och livälfver fram dem, likasom vrede han hela
himlahvalfvet omkring. Mundelföre (en omskrifning för Buri eller
prototyp för Oden, Bölverk, qvarnmannen) hade två barn, en dotter
och en son, som hette Sol och Måne. Men gudarne, som hade en
viss farhåga för dessa svärmiska och mycket stolta (of-drambi) barn,
förmälde den fagra Sol med en man, som hette Glen (isl. glenr
glans, omskrifven benämning för solskifvan Sköld). Sol fick en
vagn med två hästar att deruti köra ljusets gud Balder, som sitter
bakom solskifvans sköld (Svalen). Sköld och Glen äro således
prototyper för Balder.
Men sonen Måne insattes att köra fram Odens pantsatta
ögonsten Tungl eller Nep (knopp). Förut hette det: »Månen ej
visste, hvad makt han hade». Nu vardt Tungl eller Nep iklädd
en stor kraft, i-valðr, och fick deraf namnet Ivalde, i motsats
till Sköld eller Glen, som kallas Allvalde (den allsvåldige).
Allvalde och Ivalde (solen och månen) gemensamt med Mimer och
alla deras söner gjorde den sistnämndes vagga eller rede (luðr)
fruktbärande och välbemannadt såsom jordens stora skepp
(Skidbladner).
Långt voro nu asagudarne komna med sitt skapelseverk. De
möttes på den härliga Idavallen (Ides vall, jorden), timrade höga
hof (tempel) och altar (harg), inrättade smedsessjor, formade tänger
och andra verktyg. I denna sin glada gullålder lefde de
obekymrade i glans och välmåga, hade öfverflöd på gull och spelade
gulltafvel, till dess — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
