Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framstå både såsom löjlig och i brydsamma förhållanden. Starkad
uppfostrades, som det heter, af Rosshårsgrane (Oden). Denne
förde honom en gång till en plats, der elfva män sutto på
domaresäten och der han sjelf intog den tolfte platsen. Det var de
tolf gudarne, som voro till tings att döma om Starkads öde i
verlden.
Då tog Thor till orda och sade: Alfhild, Starkads farmor,
valde till fader åt sin son hellre den vrångvise jätten än Asathor;
förty skipar jag det åt Starkad, att han skall ega hvarken son
eller dotter, útan ända sin ätt.
Oden svarade: det förunnar jag honom, att han skall lefva i
tre mansåldrar.
Thor åter sade: han skall utföra nidingsverk i hvarje
mansålder.
Oden svarade: det förunnar jag honom, att han skall ega de
bästa vapen och kläder.
Thor sade: det skipar jag åt honom, att han skall ega
hvarken land eller strand.
Oden svarade: jag gifver honom det, att han skall ega
mycket lösgods.
Thor mälte: det lägger jag på honom, att han aldrig skall
tycka sig hafva nog.
Oden sade: jag gifver honom seger och dugande kraft i hvarje
strid.
Thor svarade: det lägger jag på honom, att han i hvarje strid
skall få lemlästande sår eller till lytes.
Oden sade: jag förlänar honom skaldskap, att han icke
långsammare skall företaga en handling än straxt orda om den.
Thor sade: han skall icke tänka efter hvad han gör.
Oden mälte: det lägger jag honom till, att han för de
ansenligaste och bäste skall synas såsom den hedersammaste.
Thor svarade: led skall han vara för all menige mani
Allt det, som desse nu utsagt, lade de dömande å Starkads
skepnad, och härmed häfdes tinget.
Icke mindre upplysande för ämnet, hvilket man tyckes hafva
alldeles förbisett, är följande berättelse af Saxo, huru den store
fritänkaren, nästan dödligt sårad, försmådde all hjelp af dem, som
han föraktade. Den lyder ordagrant sålunda (Saxo I, 294):
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
