Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddar Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Lyckliga ost!»
Riddar Gustafsson for upp som stungen af en
knappnål, så att min mun hastigt gled utmed hans
hals och lämnade ett svagt aftryck på hans krage.
På samma gång rodnade han djupt och slängde
riddartecknet ifrån sig med vämjelse, så att det
skramlande försvann under soffan. Men ögonblicket
därefter störtade riddar Gustafsson upp med ett
uttryck af vild oro i sitt hyggliga ansikte, slungade
sig i golfvet, dök under soffan och kom en stund
efteråt framhasande, dammig och svettig, men med
trissan i nyporna. Han reste sig, gned den mot
rockärmen, andades på den, gned den igen och
slängde den därefter återigen ifrån sig, men bara
på skrifbordet och varsamt, o, så varsamt! Sedan
ändtligen såg han in i mina vänligt leende ögon
och rodnade ännu djupare. Jag grep emellertid båda
hans händer.
»Käre riddare», sade jag, »jag lyckönskar dig
af hela mitt varma hjärta!»
Men riddar Gustafsson slet sig lös och fnös
och spottade.
»Äsch!» utbrast han. »Strunt! Drafvel!...
Kan du säga mig hvad i himlens namn
jag fått den där grannlåten för?»
»Ja, låt oss undersöka saken!» sade jag. »För
det härskna fläsket kan det inte gärna vara... Och
inte heller för de ruttna äggen... eller hvad säger
du själf?... Men kanhända för den frusna potatisen!
Den var visserligen inte så läcker den heller, men
den var ju inte absolut dödande.»
Han blef alldeles vild. Han rusade på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
