Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riddar Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt goda gamla hjärta att se hur du tar dig ut då
du är tvungen, riddare», sade jag. »Äh, hör du,
tag på dig fracken och trissan och alltsammans, hva?»
»Hvad är det för dumheter!» utbrast riddar
Gustafsson med misstro.
»Den lilla glädjen kan du väl göra en
gammal vän!»
»En sådan toker du är, Dan!» sade riddar
Gustafsson mysande.
Och så knep han trissan och försvann.
En stund efteråt uppträdde riddar Gustafsson
i all sin prakt, i frack och hvita handskar och med
stjärnan blänkande på det svällande bröstet. Han
var bländande! Han var fortfarande mycket vänlig
mot mig, men också mycket nedlåtande, han var
som en adelsman, åtminstone som en simpel
adelsman. I detsamma kom fru Gustafsson in och
kastade sig med ett jubelskri i hans famn och låg
snyftande med hufvudet vid hans barm, tätt tryckt
intill blaskan.
»Barn», sade riddar Gustafsson, »du skrynklar
ju till min skjorta.»
Men tonen i hans röst var fylld af en
oändlig mildhet...
Jag drog mig naturligtvis diskret tillbaka. Men
på hemvägen tittade jag in till tenngjuteriet vid
Hamngatan och köpte en stor ask full med stjärnor
och kraschaner — vasen och nordstjärnan och
svärdsorden och serafimen — och den asken skickade
jag till riddar Gustafssons lille gosse. Så nu är han
grannare än riddar Gustafsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
