Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyhetsraseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spårvägsbolaget eller grefve Orre trillade utför
riddarhustrappan!»
Ja, Gustafsson slog sig ned och plitade och
skref en djupt känd runa öfver gubben Blomberg
och glömde inte heller det lilla nypet. Och strax
innan tidningen gick i press ringde han för
säkerhets skull på till gubben Blombergs. Ja, gubben
var visserligen inte riktigt död än, men han var
utan medvetande och vaknade nog aldrig mer. Nå,
tidningen skulle gå i press och text behöfdes ju och
Gustafsson lät lyfta in den vackra runan....
Tidningen var absolut ensam om dödsfallet
dagen därpå. Och det var ju utmärkt, men frampå
förmiddagen kom liket själft upprusande på
redaktionen och ställde till ett sjuhälsikes spektakel och
hotade med smörj och stämning. Gubben
Blomberg var alldeles kry, han hade bara haft ett
svimningsanfall kvällen förut. Ja, Gustafsson fick huden
full förstås och hela redaktionen var i ett
fruktansvärdt uppror. Men på alla konkurrentredaktionerna
var glädjen ren och oförfalskad.
Gustafsson blef vänligt nog inte afskedad, men
han höll på att bli det strax efteråt! Han hade
nämligen blifvit så ömkligt rädd och försiktig att
han inte vågade ta in ett par notiser om en
skenande häst och en örfilad torgmadam. Men alla
andra tidningar hade dem. Hela redaktionen
skämdes. Gustafsson fick likväl stanna af nåd, men han
visste, att nästa gång han dabbade sig var det slut
utan pardon.
Gustafsson satt ensam på redaktionen sent en
natt. Han tjänstgjorde som nattvakt och den öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
