Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
VI
II
67
LIFVET.
I
t /ii n
Xifvet.
Det var en
gång en människa som önskade att dö.
»Kära döden», bad hon, »kom och tag mig!»
Och döden kom.
»Aj, det gör ondt!» sade människan. »Inte får
man ta i så där hårdhändt! Släpp mig!»
Ja, döden släppte taget och drog sig undan.
En tid efteråt önskade människan åter att dö.
»Kära döden», bad hon, »kom och tag mig!»
Döden kom och tog så mjukt och varsamt i
människan att hori i början inte märkte honom. Men
till slut, då döden redan dragit henne intill sig och
slutit henne i sin famn, fick hon syn på honom.
»Nej, det här är ju bedrägeri!» harmades män-
niskan. »Att smyga sig på en människa så där, det
är inte ärligt spel. Låt mig vara i fred!»
Ja, döden lät människan vara i fred länge, länge.
Hon längtade efter honom och hon kallade på ho-
nom och hon suckade och hon grät, men döden
kom inte. Slutligen sökte hon honom. Hon mötte
honom i en flod. Men då blef människan förfärad.
»Hjälp!» ropade hon. »Hjälp, hjälp! Rädda
mig från döden!»
Och andra rpänniskor skyndade till och räd-
dade henne.
Och tiden gick och människan önskade alltjämt
{
i
I
11
1 1
1
i
att dö.
n’
11JLH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
