Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Modehandeln - 1 Trappa. Tandläkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 ETT STOCKHOLMSHUS.
Nå, läsaren får en mindre sedel, och medan
våra fruar allt fortfarande stå och rata och prata och
prata och rata, lämna läsaren och jag dödströtta mo-
dehandeln, läsaren med paraplyet uppspändt tätt öf-
ver sin nakna hjässa. Och vi skynda in i närmaste
herrhattbutik och köpa läsaren en
ny hatt —
det
går på två sekunder. Sådana äro vi karlar! Och
sedan återvända vi till våra respektive hem och slå
oss ned vid de dukade middagsborden och vänta på
våra fruar, medan soppan kallnar och mörkret sän-
ker sig öfver jorden, vänta och vänta och vänta...
1 trappa*
aanöläfcaten.
Hur var det? Börja inte läsarens kindtänder bli
litet krångliga? Läsaren får ju lof att tugga maten
med framtändema! Inte duger det, inte. Det är
bäst att jag tar läsaren med mig till tandläkaren en
trappa upp i mitt Stockholmshus. Läsaren stretar
emot, men som läsaren är en
behjärtad man får jag
ändå till sist läsaren med mig och vi stiga uppför
trappan och ringa på hos tandläkaren. Dörren öppnas
och läsaren gör en snabb helomvändning och tar ett
tigersprång tillbaka mot trappan, då jag får fatt i
läsarens rockskört och med mildt våld drar läsaren
baklänges in i tandläkarens tambur. En nätt och
prydlig flicka tar emot läsarens paletå och min slok-
hatt och vi stiga in i väntrummet.
En Stockholmstandläkares väntrum är alltid det-
samma: bekväma hvilstolar som inte skänka någon hvila,
glada oljefärgstaflor som
ingen betraktar, tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
