Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Grosshandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
ETT STOCKHOLMSHUS. 137
(SrcssbanMarcn.
Grosshandlaren två trappor upp i mitt Stock-
holmshus är
mycket förmögen. Han har den största
och finaste våningen i hela huset, försedd med balkong
utåt gatan, och från den balkongen har man den
underbaraste utsikt öfver femvåningskasemema midt
emot.
Våningen är inredd med utomordentlig lyx.
Man kan knappast se rummen för bara praktmöbler.
Där stå feta och bukiga möbler och trängas med
magra och kantiga, klumpiga, men bekväma skinn-
fåtöljer hota symbolistiska och obekväma spindel-
bensstolar, man
snärjer in sig i sidenfransar och
sammetsdraperier och allmogeväfnader, stöter omkull
etagérer, fyllda med antika statyetter och Kostakri-
staller och fotografiställ, och snafvar öfver totlampor
och elektriska ledtrådar, men man skadar sig inte,
ty man faller mjukt på de tjocka brusselmattorna.
Det är emellertid ett
stilkrig härinne som
gör det
ohemtrefligt. Jag tror
knappast att
grosshandlaren
själf egentligen trifs hemma. Han bör känna sig
betydligt mera hemmastadd på sitt mörka kontor
långt inne i Stadens affärscentrum.
Hvarenda morgon lämnar han sin 5,000-kr.-
våning och stiger upp i sin io,ooo-kr.-automobil
och ilar till sitt kontor för att få smeka det käraste
han äger, sitt miljonkassaskåp. Han tycker inte om
att gå. Han anser det ofint. Han tycker att öfver
hufvud taget ingenting var fint af det som han
gjorde innan han började hopa sin stora förmögen-
het. Och det har han nog rätt i. Men han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
