Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - 4 trappor. Skådespelaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och jag sade mitt namn och mitt yrke.
Skådespelarens skarpt rynkade drag slätades ut
som med ett pressjärn, och hans ansikte nästan dröp
af hjärtlighet. Han tryckte min hand mellan sina
båda och höll den länge så.
»Det gläder mig alldeles förbaskadt», sade han,
»att få göra bekantskap med en af kulturens
fackelbärare... Tag en drink, en lång drink!»
»Jag beundrar er!» sade jag. »Det finns
egentligen bara ni och ett par skådespelare till här
i Stockholm som jag tycker att man kan se med
oblandad njutning.»
Skådespelaren släppte min hand, stack
tummarna i västens armhål och lutade sig nonchalant
tillbaka, en verkligt farlig ställning då man sitter på
en barpall.
»Nå, hvilka skulle de båda vara då?» frågade
han och fixerade mig med ironiskt hopknipna ögon.
Jag sade deras namn. Skådespelaren skrattade
föraktfullt.
»Den!» utbrast han. »Han är ju odräglig!
Han saknar totalt gnistan. Rabblar bara upp sin
läxa för sufflören. Absolut densamme jämt och
ständigt. Spelar bara på sig själf, och det är ett
mycket klent instrument, ett positiv, på sin höjd ett
positiv! Ja, han har ju gjort ett par saker rätt
passabelt. Men, oss emellan sagdt, utan mina små
vinkar, så... ni förstår!... Och den andra
sedan! Det är ju inte konst, det är clowneri! Med
ett sådant skråpuksansikte behöfver man bara klifva
fram och säga bä, vips vrider sig publiken af skratt
och kritiken faller på knä och kysser ens fötter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
