Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett stockholmshus - Vinden. Sömmerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, sömmerskans hufvudsakliga föda består af
kaffe. Det märker man så fort man sticker näsan
innanför hennes dörr. Allting doftar kaffe där —
sängen, trasmattan, gardinen och sömmerskan själf.
Och naturligtvis också tygstyckena. Om man toge
den ljusa sidenblusen, som sömmerskan just nu
tråcklar ihop, och kokade den i ett lagom kvantum
vatten, så skulle man få ett visserligen svagt, men dock
tydligt kaffe, det är min öfvertygelse.
Ja, där sitter sömmerskan från tidiga morgonen
till sena natten och syr och syr och trampar
maskinen och dricker kaffe och tror på sig själf.......
Och nu återstår det mig bara att säga två
ord om vindskontoren. Där sväfvar malen i tjocka
moln öfver tomlårar och innanfönster. Något annat
vågar ingen ha där. Det berättas inom mitt
Stockholmshus en egendomlig historia om jungfrun hos
en nyinflyttad och oerfaren familj. Denna jungfru
skickades en dag upp till familjens vindskontor med
fruns teaterkappa. Hon steg in helt omisstänksamt,
men just som hon skulle hänga upp teaterkappan
var den försvunnen. I ett nafs, förstår läsaren! Malen
hade ätit upp den. Det är mängden som gör det,
som man säger. Det är ju alldeles ohyggligt!
Portvakterskan påstår visserligen att det fanns personer
som ibland om söndagarna sågo den försvunna
teaterkappan på Berns’, ja, d. v. s. inte på fru Berns,
utan på ofvannämnda tjänsteflicka. Men
portvakterskan har en mycket elak tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
