Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför offentligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbifarten och det var att jag måste läsa upp prologen
innantill. Det var nesligt, men det var den enda
räddningen. Jag trefvade hetsigt i bröstfickorna och
i västfickorna och i bakfickorna och till och med i
byxfickorna... Gud i himlen! Prologen låg i
ytterrocken... Estraden började plötsligt gunga
under mina fötter och jag fick lof att ställa mig
bredbent för att kunna hålla mig kvar. Och alla
dessa ögon, alla dessa leende ögon! Om bara inte
de hade funnits! Förtviflad knäppte jag ihop mina
händer och utbrast med gråten i halsen:
»Ni få lof att vända ryggen åt mig, annars
går det, sanna mina ord, inte!»
Ja publiken gjorde som jag bad, den gjorde
helt om, medan ett brus af munterhet gick genom
salen. Eviga förbarmande! Där hade jag ju
fortfarande alla de skrattande ögonen riktade rakt emot
mig — från salens väldiga väggspeglar! Och öfver
dem alla höjde sig något som jag förut inte hade
gifvit akt på, ett ansikte, blått och dödt och
rysligt! Det var mitt!...
Jag stod inte ut, jag gjorde själf helt om och
vände mig mot väggen. I denna relativa isolering
återvann jag så småningom väldet öfver mig själf.
Och som en blixt hade jag hela prologen klar
för mig:
Du ädla stad, håll käckt i luften lyft
din vördnadsvärda panna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
