Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XCVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
XCVII
Då me leika saman, spurde eg aldri et
ter kven du var. Eg kjende korkje bljug
skap eller otte, og livet mitt var ustyrlegt.
Tidleg um morgonen vekte du meg or
svevne justsom ein god kamerat, du leidde
meg, og me for springande frå glenna til
glenna.
Dei tider brydde eg meg aldri um å
skyna meiningi med songane du song åt
meg. Eg berre tralla og tona, og hjarta
mitt dansa i takten.
No når leikartidi er umme, kva er det
so for eit syn som so brådleg sviv for meg?
Med age står verdi og vender augo mot fø
tene dine saman med alle sine stille stjernor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
