Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ropar rotgeln igen. En räv är det ’Säkerligen
inte, kanske en hök, eller möjligen en
människa ......Allt är stilla, allt häller andan
ooh lyssnar i bävan: människan går genom
skogen.»
Sådan är nöjesjägarens entré i vildmarken.
När han kommer för att studera djurlivet på
sitt sätt, för att samla sig kunskaper om de
jaktbara djurens liv och egenheter, för att
«återställa sin hjärnas och sina nervers hälsa»
då rysa både hans vänner och fiender bland
djuren. För djurlivets utveckling och
utbredning överhuvud, för de skilda arternas
kroppsbyggnad och liv har nöjesjägaren däremot
intet sinne. För att fördjupa sig i sådant
utgör hans jaktlust ett oöverstigligt hinder.
Nöjesjägaren eger ingen, eller en alldeles
minimal, känsla för allt sådant, som skänker
djurlivet i skogar, på fält, i vatten och i luften
dess säregna prägel och behag.
Tillfredsställandet av hans jaktlust är för honom allt.
Han må i naturen se aldrig så mycket
sällsamt och egendomligt ur djurens liv, lyckas
han ej skjuta något villebråd, är dagen för
honom en förlorad dag. Ty clödandets
njutning har berövats honom, vilket ju för honom
var det egentliga ändamålet med hans
skogsvandring. Därför måste också nöjesjägarens
verksamhet helt och hållet förkastas, och
nöjesjägarens tal om hans stora kärlek till
djurvärlden endast ljuda som en disharmonisk
skorrande ton i den sanna naturkänslans
sjungande, susande symfoni till livet och
livsglädjen i naturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
