- Project Runeberg -  Noraskogs arkiv : bergshistoriska samlingar och anteckningar / Första bandet /
ix

Author: Johan Johansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noraskogs arkiv, inledning och förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bygga och plantera för tillkommande åldrar, som ädla män, hvilka mottagit
sitt arf från förflutna tider.

Om det sålunda kan sägas, att detta är ett företräde i främsta rummet
hos adeln, som noga känner sin egen historia, så kan man dock å andra sidan
säga detsamma om hvilken slägt som helst, som vårdat sig om att bevara eller
återupplifva minnet af sina bortgångnas arbete i det godas tjenst. Lyckan
att på detta sätt kunna ställa framför sig upphöjda exempel på mod och
ståndaktighet, gifna af menniskor, som stå oss närmare än alla andra, är derför att
skatta såsom en dyrbar egendom, hvilken, mer än man kanhända tror, djupt
inverkar på individens och slägternas öden.

När så är förhållandet med den enskilde, måste det äfven i hög grad
vara det, då fråga är om ett helt samhälle, hvars väl eller ve,
framåtskridande eller tillbakagång, är en lifssak för hvarje enskild medlem, som der fäst
sitt bo, och så småningom lärt sig älska det. En varaktig, medveten och sann
kärlek till hembygden kan likväl endast uppstå då, när man gjort sig fullt
förtrogen med densamma, studerat dess egendomligheter, och låtit historiens
ljus falla ned i de gångna seklernas dunkel.»

Med dessa innehållsrika och tänkvärda ord inleder en af våra dagars
författare[1] sina kulturhistoriska skildringar rörande det samhälle han sjelf
tillhör. Det må tillåtas mig att tillämpa detta yttrande jemväl på de
anspråkslösa skildringar öfver min egen hembygds äldre och nyare
historia, som i det följande komma att offentliggöras, så mycket hellre som
det är min afsigt att äfven meddela åtskilliga biografiska och genealogiska
anteckningar rörande personer och slägter, hvilka hufvudsakligen tillhört
Örebro läns norra del eller derstädes haft sin egentliga verksamhet. Att
början dervid göres med ortens bergmästare synes vara desto mera på sin
plats, som dessa embetsmän ända intill vår egen tid med skäl kunna
betraktas som bergslagens verklige styresmän, och en hvar af dem i sin mån
jemväl utöfvat ett stort och i de flesta fall välgörande inflytande på ortens
och befolkningens både enskilda och allmänna angelägenheter[2]. Likasom
presterskapet för den förflutna tiden kan anses utgöra medelpunkten för
den andliga verksamhetens områden, bildade bergmästaren i sjelfva verket
en medelpunkt för bergslagens ekonomiska förhållanden, och skildringen
af dessa embetsmäns lif och verksamhet bör således blifva ett uttryck af
eller rättare ett slags historia öfver bergslagens egen fortgående
utveckling. Att jag derjemte vågat försöket att tillika framlägga några
slägtanteckningar torde endast få anses såsom ytterligare bidrag till
hembygdens historia, på samma gång de måhända kunna bilda ett icke olämpligt
perspektiv till öfriga skildringar.

De källor, som för åstadkommande af dessa anteckningar blifvit
anlitade, äro hvarken få eller lätt uppräknade. Så mycket kan dock sägas,
att der stundom en eller annan uppgift blifvit hemtad ur någon tryckt


[1] Wilhelm Berg, samlingar till Göteborgs historia.
[2] Ursprungligen var det min afsigt att i främsta rummet meddela biografiska
anteckningar om de båda landshöfdingar, riksrådet Karl Bonde och hans son Krister Bonde,
som under några år residerade i Nora; men då våra häfdatecknare ex professo
företrädesvis sysselsätta sig med dylika högförnäme stormän och deras historia, skulle vår tids
stormän på det ena eller andra området antagligen icke med blida ögon se en dilettant
eller rättare sagdt »klåpare» syssla dermed, hvarför jag ansett mig böra åtminstone tills
vidare afstå derifrån. Redan min djerfhet att söka skildra ortens bergmästare torde komma
att ådraga mig ett varnande »ne sutor ultra crepidam!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat May 16 14:01:11 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/noraskog/1/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free