20 seenden utöfvade han sitt embete med iakttagande af sträng ordning och rättrådighet. Han hade dock sina svårigheter att öfvervinna, och isynnerhet bereddes honom mycket obehag af den envise, inbilske och processlystne brukspatronen Johan Ysing, egare af Valåse och Hagby bruk. Vid 1697 års hammarting i Skärmarboda beskylde denne bergmästaren för ovilja och »kitslighet», men den rätta halten af Ysings mer eller mindre grava beskyllningar torde ganska tydligt framgå af följande utdrag ur protokollet för Dalkarlsbergs grufting 1698 9/6 : »Bergmästaren förklarade sig vara förorsakad hr Ysing inför rätten att påminna, huru vidlöfteligen han anställer sina små aktioner, som dock af ringa vigt och värde äro, inkallandes ett stort antal af vittnen, af hvilka största delen litet eller alsintet hafva att berätta, som någon upplysning till sakerna gifva kan; bemödar sig ock med ett fast onödigt och vidlöftigt skrifvande, särdeles i saken emot Petter Lang i Utterbäck, uti hvilken han icke allenast en libell har ingifvit med sina allegatis n:o 1 och 2, utan jemväl under 38 och 4; inkommer med tvänne onödige och vidlöftige relationer, samma sak angående, dem han bägge med egen hand sjelf har underskrifvit; varandes klagomålets värde så ringa, att ett sådant vidlöftigt skrifvande aldrig der vid kan meriteras: ty åtvarnade hr bergmästaren honom att akta sig det honom icke en laga korrektion påkommer, hvarmedelst domaren uti sitt embete mycket fatigerad blifver. Hr Ysing svarade här till: jag begär komma ifrån bergmästaren, såsom han alltid, då mina saker förehafvas, visar sig mycket vidrig; hvilket uppå bergmästarens begäran uti protokollet fattadt blef 1.» 1 Det må tilläggas att det ifrågavarande målet gälde någon obetydlig qvantitet Dalkarlsbergsmalm, Ysing tillhörig, som svaranden beskyldes ha borttagit ur en råste vid Sibbohyttan. Ej mindre än G vittnen hördes, men saken uppsköts och den synes t. o. m. ha fått förfalla, emedan den ej omtalas i de följande tingsprotokollen. För öfrigt bör erinras att flera hyttelag inom Karlskoga bergslag i judicielt hänseende börde till Dalkarlsbergs gruftingslag, och att vanligen 2, stundom 3 sexmän från dessa hyttelag tjenstgjorde som bisittare i tingsrätten. Åhlmans tjenstgöring som bergmästare blef ej särdeles långvarig. Redan vid det här ofvan omförmälda gruftinget omtalas hans svaga helsotillstånd, hvilket ej tillät honom att på vanligt sätt verkställa besigtning å grufvorna. Vid det extra hammarting, som 1698 15/12 hölls i Skärmarboda, hade annan ordförande, i följd af Ahlmans sjukdom, blifvit förordnad. Han afled kort derefter, i slutet af Januari 1699, antagligen i sin bästa mannaålder, efter att ha innehaft bergmästaretjensten i ej fullt 4 år. Någon tid efter hans död hölls ett extra grufting i Nora (1699 25/5) för »att skärskåda och afdöma» ett af en sexman i Dalkarlsbergs tingslag vid grufting i Vikersgården 16/5 samma år angifvet mål, angående en bergsman i Hofmanstorp, som föregående året (19/10), »då malmbytet skedde vid Bondegrufvan, skall injurerat så väl framlidne bergmästaren Joh. Ahlman, i det han kallat honom orättrådig domare, som bergsfogdarne och de andre af gruftingsrättens bisittare och ledamöter orättrådige karlan. Sedan 4 vittnen blifvit hörda, tillstod slutligen den anklagade »att han sådana ord fält hade, då han varit mycket drucken, och eljest af någon hufvudsvaghet besvärad». Han dömdes enligt 18 § i 1649 års gruf- 1 Af den vid protokollet tjenstgörande bergsfogden Johan Frumerie.