57 Men, är det för tidigt att bedöma generaldirektör Troilii verksamhet i hela dess omfattning, ej är det för tidigt att döma om hvad han varit såsom füörman. Fast mer är det rätta stunden dertill just nu, medan de ännu kunna vitna derom de tusenden, som hafva namnet Troilius tecknadt under sina fullmakter såsom jernvägsmän. Så vare det sagdt, att han i pligttrohet och nit, i omutlig rättrådighet varit den värdigaste föresyn för alla sina underordnade. Vare det sagdt, att han på »fadersvis» utöfvade sin myndighet öfver dem. Vare ock det erinradt, att under generaldirektör Troilii chefskap statens jernvägstrafiks pensionsinrättning kom till stånd, en inrättning, som slägte efter slägte skall sprida välsignelse i tusentals hem, och som, så länge Sveriges statsbanor finnas till, skall hos dessas personal hugfästa minnet af »den förste generaldirektören». De statistiska jemförelser öfver de svenska statsbanornas utveckling under den tid Troilius innehade chefskapet, som Jernbanebladet äfven meddelar, torde här saklöst kunna förbigås, såsom närmast hörande till de svenska jernvägarnes ännu oskrifna historia. Deremot må här anföras det »meddelande», som han aflät till sina underlydande samma dag han frånträdde sitt embete: »Till tjenstemännen och betjeningen vid statens jernvägstrafik. Innan jag afgår från det embete, som generaldirektör och chef i k. styrelsen för statens jernvägstrafik, hvilket varit mig nådigst anförtrodt sedan den 30 december 1862 och hvarifrån jag nu hos K. M:t i underdånighet anhållit om nådigt afsked, känner jag mig förbunden att på detta sätt betyga eder min upprigtiga och varma erkänsla för all den tillgifvenhet, vänskap och förtroende, hvarmed jag funnit mig af eder omfattad under min förflutna nära tjugufemåriga tjenstetid och hvarpå jag haft glädjen mottaga mångfaldiga bevis. Erinringen derom skall blifva ett af mina dyrbaraste minnen under återstående dagar, och med denna försäkran samt under lifliga önskningar för Eder framtida välgång bjuder jag Eder alla mitt lika enkla som hjertliga tack och farväl. C. O. Troilius.» Utg. har jemväl tillåtit sig att bland bilagorna intaga redogörelser för de afskedshyllningar, hvilka egnades Troilius så väl af hans forna underlydande som af trafikföreståndarne vid de enskilda svenska jernvägarne. Äfven om det hela blir temligen vidlyftigt, torde dock ”Noraskogs arkiv’ böra innehålla något så när fullständiga anteckningar om en af denna bygds mest framstående och af sin samtid måhända mest hedrade och uppburne söner. Troilius blef gift 1850 27/8 i Stockholm, efter i Öfvansjö i Gestrikland afkunnad lysning, med sin halfkusins dotter Emilia Henrika Augusta Petré, f. 1828 23/12 på Hammarby i OÖfvansjö, † 1880 5/12 i Stockholm, e ne brukspatronen Johan Thore Petré och Gustava Ëlisabet Ulrika Munktell. Barn, alla födda på Knutsberg: Thore Samuel Hjalmar Troilius, f. 1851 13/9; kom i nya elementarskolan i Stockholm 1863 och på handelsakademien i Antwerpen 1870; prokurist hos firman Alrutz & C:o i Stockholm sedan 1878. Gift 1883 3/3 med Sofia Lovisa Amelie Nordenskjöld, f. 1850 17/4, dotter till majoren Karl Adam Nordenskjöld och Johanna Amalia Charlotta Stålhammar.