87 ledig, och vid dess återbesättande hos Öss uti nådig åtanka kommit Vår trotjenare, geschworner, Oss älskelig Samuel Troilius; Altså vele Vi härmed öch i kraft af denna Vår öppna fullmakt nådeligen hafva förordnat honom, Sumuel Troilias, att vara bergmüstare uti Nora och Lindes bergmästaredöme och framlidne bergsrådet Bergenskölds ställe; hvarvid han hafver att åtnjuta den lön och förmåner samma embete tillkckomma. Det alle, som vederbör, hafve sig hörsammeligen att efterrätta. Till yttermera visso hafve Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Storkholms slott den 10 Februari 1791. GUSTAF. isiai.) E. Schröderheim.» Ellofva år äro förbigängne, sedan jag, vid då varande bergsting, första gången bade tillfälle inhämta någon kunskap om denna orten och dess rörelse, samt hedren lära känna dess respektive innevånare. Naturligtvis har, på den sedermera förflutna tiden, åtskilligt förefallit, som på mer eller mindre betydligt sätt rört en hvar enskilt, eller ock någon del af Edert sambälle; men hvad som nu egentligen fäster Eder uppmärksamhet, är den förlust bergslagsorten samfält måst vidkännas genom sin förre styresman, bergsrådet och bergmästaren välborne herr Erik Bergenskölds dödliga frånfälle, och hvilken saknad förnyas, då tiden nu är inne, att han här mötte Eder, full af nit, kunskap och vilja att bidraga och föranstalta om bergslagens väl, samt ömsint handhafva rättvisan, men Edra ögon söka nu honom förgäfves. Lika så säker herr bergsrådets saliga bortgång är, lika så oföränderlige hböra vi vara att hålla dess minne i helgd, vörda dess goda hjerta och med tacksamhet erkänna dess outtröttliga bemödande, att vinna skick och ordning i förefallande ärender. Nora bergslag har haft bästa tillfället begagna sig af denna älskade styresmannens rådighet och mogna insigter, varande jag öfvertygad, att om allt gått efter dess önskan och afsigter, skulle många, om ej alla, af de svårigheter och oordningar, som ännu kunna möta, långt för detta varit undanröjde eller förekomne. Den otacksamme torde det förefalla mindre uppriktigt, då äfven just jag försäkrar mig verkligen sörja denne min förlorade förman; men en sådan vet ej hvad verkan vänskap och godhet hafva på ett känslofullt hjerta. Jag åtnjöt först mer ömhet af sal. herr bergsrådet och uti dess hus, än mången visas af sina närmaste slägtingar, och då jag sedan hade lyckan få anse honom såsom förman, vid den mig anförtrodde sysslan i Lerbäck, saknades mtet å dess sida af hvad som åstadkommer ett rätt och värdigt förtroende embetsmän emellan. En skyldig tacksamhet fordrar af mig dessa sanningsfulla uttryck, och jag har valt detta ställe att den förklara, öfvertygad att de aldrig kunna lemnas i bättre händer, och att de alltid af Eder varda gillade. Det är ock ett sådant uppförande af mig, som kan gifva Eder, mina vänner, hopp, att I uti något mål skolen få ersättning i Eder fönrlust. Men dessutom har ock sanning och rättvisa alltid varit mina föremål, samt arbete mitt nöje. Jag värderar ej den rike för dess skatter, och uslingen