98 Hon i hans knapp en helsning ser Och sorgen genom tårar ler. Så gick det anno sjuttifem, Och hvem var skulden, säg mig, hvem? Jo — säger tidningsredaktörn — Bestämdt herr gen’ral-direktörn. Han bära skall all jernvägsskuld Han vara emot alla huld. Och alla dumma jernvägsmän Förse med snillehufvuden. Han reglementen skrifva skall, Att aldrig det blir olycksfall. Och vända lyktan grön och röd Så ingen men’ska får sin död. Mot snöstorm skall han vara qvar, Se efter huru vinden far, Och laga att hvar fästemö Blott i sin fästmans famn får dö. Han alltid artig vara skall, En huggare dock i sitt kall. Och tillse att polis det fins Att det af hvarje fyllbult mins. Om posten stannar ner vid Belt, Strax direktören illa stält. Går båten ej från Helsingör Man bums till hans merit det för. Han låga frakter hålla bör, Ty detta ju stor inkomst gör, Och nattåg ställa in med id Att folk få dag till sofvetid. Ty här i Sverige, som man vet. Är tiden just en dyrbarhet. Det är ju derför synd och skam. Att tåg ej komma punktligt fram. Men nog om saken — ty jag ser, Att jag just snart uttröttar Er. Jag går tillbaka till mitt hörn. Förnöjd med gen’ral-direktörn.