116 i denna egenskap till sin död i F ebruari eller Mars 1678. Såsom hbäradeks ombud bevistade han riksdagen i Stockholm 1664 och sannolikt äfva 1668 års riksdag. Under den förra afslöts det för bergslagerna vigtig s. k. persedeljernskontraktet, hvilket ännu kan sägas vara gällande. Ärgående så väl detta kontrakt som hans lefnads- och slägtförhållanden i öfrigt, hänvisas till den särskilda monografi, hvilken på annat ställe finne meddelad öfver sonen, den beryktade »Domare-Pelle» och hans slägt. Frans Torbjörnsson, född 1614, och ende sonen till den förut nämb Torbjörn Fransson till Vikersgård, upptog och bebygde omkring 1640 i Skrekarhytte bys område afgärdahemmanet Rudeskog, senare kalladt Riskog, hvilket hemman 1660 2/10 skattlades till 1/4 mantal med en ränn af 16 lispund osmundsjern. Han förvärfvade sedermera åtskilliga närbelägna fastigheter och begärde vid häradsting 1681 31/5 skattläggning i faderns egendom Vikersgården, emedan den genom hertig Karls förnyad adels- och sköldebref 1596 25/3 för farfadern beviljade frälserätten ej biifvi ordentligt fullgjord; men då klander deremot icke egt rum och fadern. som var rätter frälseman, ännu lefde, blef denna begäran af rätten afslagen. Sedan han efter faderns död 1682 14/2 blifvit egare jemväl d nämda egendom, beviljades 26/5 s. år den ånyo begärda skattläggningen, »efter han intet ville derföre utgöra rustning», hvilken förrättning af domare och nämd verkstäldes 1682 21/8, dervid Vikersgården skattlades til 1/4 mantal med 24 lisp. osmundsjern i skatt. Frans Torbjörnsson var en mycket ansedd och verksam bergsmar, som i rikt mått åtnjöt sin orts förtroende. I 44 års tid (från 1656) va han sålunda sexman i Dalkarlsbergs tingslag och, såsom skrifkunnig, unde större delen af denna tidrymd tillika så godt som ensam styresman fi Dalkarlsbergs grufvor. Ansedd som skicklig masmästare och »stegresare- (masugnsbyggare) förordnades Frans Torbjörnsson 1678 28/1 till ålderma för samtlige masmästare i Dalkarlsbergs, Pershytte och Stribergs tingslag med åliggande »att gifva rättelse så uti trätomål, såsom ock att gifva Ö andre masmästarne sina rätte mästerbref, efter föregånget prof och gjoril mästerstycke», och efter det föll honom svårt att allena förrätta masugn byggeriet, beviljades »honom fritt för utskrifning och rotering njuta a af sina söner, hvem som dertill största lusten hade». Denna älderman befattning synes han ha lemnat 1686. Till nämdeman blef han vald 1668 22/2 1, och aflade sin ed 13/6 s. år; utsågs till häradsdomare (efter Anden Eriksson i Bleksböl) 1678 10/10; tog afsked 1696 23/5, då han af härads rätten erhöll det vitsord, att han »sig uti alla stycken vist som en hederlig, tförståndig och rättrådig man, den der ock städse beflitat sig efter yttersti förmåga att befordra hvad som till denne bergslagens gagn och nyth lända kunnat». Frans Torbjörnsson var åtminstone vid 1672 års riksdag i Stockholn mindre betydande personlighet än hvad han fordom varit, som högsta antalet tjensar inom nämden anses berättiga till denna hedersplats. 1 Derom innehåller häradets dombok för samma dag: »Tillfrågade välborne br biradshöfdingen nämden om de äro omtänkte, eller hafva kiest någon nämdeman uti der ställe som döde och bortfallne äre; så sade de sig allenast dertill utvalt en ärlig oö skickelig man benämd Frans Torbjörnsson i Råskog, som nästa ting skall komma dilstädes».