127 och blef alltså »medelst detta (protokollsutdrag) ledig gjord ifrån dess härtills företrädda sexmans beställning, med det ioford, att han alla honom dervid uppdragna rörrättningar väl bestridt och verkstäldt, samt som en ärlig domare och sexman sig alltid skickat och uppfört». Sexman Bengt Johansson — eller Jansson, som han äfven kallas — var ombud för Nora härad vid de båda riksdagarne 1738—39 och 1740—41. Vid den förra skulle det lyckas det krigiskt sinnade hattpartiet att störta den utmärkte statsmannen Arvid Horn och med honom jemväl det fredälskande mösspartiets hittils, under partitidehvarfvets första skede, rådande och för landets lugn och framåtskridande lyckobringande välde. Vid denna riksdag inrättades ock för första gången klubbar för alla stånden, hvarigenom partijäsningen underhölls, och hvilka klubbar snart visade sig vara ett kraftigt medel att inverka på tveksamma ståndsledamöter. Sedan hattpartiet genom väl beräknade tillställningar gjort sig till mästare icke allenast öfver det mäktiga sekreta utskottet, utan äfven öfver ständernas alla öfriga utskott, de s. k. deputationerna, skred det med ohejdad fart till sina krigiska planers genomdrifvande, och mot slutet af år 1740 öppnades den senare, af Bengt Johansson bevistade riksdag, som skulle ånyo införa Sverige på krigets blodiga bana. Krig med Ryssland blef riksdagens allmännaå lösen, men beslutet om krigsförklaringens utfärdande kunde dock endast genomdrifvas medelst öfverraskning. Näppeligen skola vårt lands häfder ha att framvisa ett på samma gång så skamligt och så olyckligt fälttåg som det, hvilket egde rum under detta dumdristiga krig, och som innan kort erhöll ett för upphofsmännen lika snöpligt som för fosterlandet nesligt slut. Bengt Johansson tillhörde jemväl kommunens förtroendemän, i så måtto, att han var en af de 4 bergsmän som 1740 29/6 inkallades i församlingens kyrkoråd, den tiden kommunens enda förvaltningsmyndighet, der han sedermera oafbrutet qvarstod i det närmaste så länge han lefde. Vid en sockenstämma 1742 17/3 utsågos »för staden, rådmannen och notarien välbetrodde Peter Österman, och för bergslagen, sexmännen förståndige och beskedelige Bengt Jansson vid Kåfallet och Anders Larsson vid Gamla Pershyttan», att på församlingarnes vägnar, »hos hans K. M:t i underd. anhålla, att amiralitetspastoren, ärevördige och höglärde hr magister Lars Wicander, kunde till herde och pastor i Nora förordnad blifva, hvilken församlingen så enhälligt voterat uppå»; men denna deputationsframställning lemnades »i nåder» utan afseende, och till kyrkoherde utnämdes i stäållet en extra sökande, magister Lars Tunelius 1. Bengt Johansson afled i Kåfalla 1763 28/1, 71 år 10 mån. gammal, och begrofs i Nora kyrka. Vid den gamla kyrkans rifning i Januari 1878 påträffades i de under golfvet murade, rektangelformiga grafvarne en del ej förmultnade ben och likkistor. »På en af kistorna kunde tydligt läsas namnet Bengt Jansson från Kåfalla, död 1763»2. Att begrafva i kyrkan var i forna tider mycket vanligt ända till år 1773, då vid en stark röd- ——— frå 1 Wicander erhöll tillsammans 188 1/16 röster. Af de andra båda på förslaget upp- 2 erhöll mag. G. Barchæus 5 1/4 röster och mag. S. Hesselius ingen röst. Wicander 12 sedermera 1743 nästan enhällig kallelse till Arboga pastorat, å hvilket han ock erhöll konungens fullmakt 1744. 2 Nora tidning n:x 6, för 1878 19/1.