139 med enhälligt ja och bifall till proposition i hufvudsaken, och någre ledamöters bortovaro icke kan eller bör gälla till jäf derutinnan; så påstod han ingen gvæstion om en afgjord sak vidare må ega rum. Sekreteraren förestälde att ståndet gjorde säkrast om det ej vidare ventilerade härom. Jan Jansson från Nerike 1 sade: att han var tillstädes vid sakens slutliga afgörande och att han gaf första anledning till proposition om voteringen, ech nekar icke att hufvudmålet uppå ordentlig proposition, som med ja blef besvarad, är lagl. afgjort; men han trodde att ståndet sådant oaktadt kunde inga uti någon jemkning härutinnan, och hvad remissen af kommerserådet Nordencrantz hok angår foga sig till Ridd. och adeln samt Presteståndet, som befriat Nordencrantz från allt ansvar, och för öfrigt remitterat boken till stora deputationen, hvarutinnan han förmente, det ståndet så mycket hellre borde vilja ingå, som det icke lär vara någon i ståndet som vill skada hr kommerserådet till dess person. Härunder ropades af många, att som ståndet för detta afgjort saken, och man vål. vore ifrån densamma, det fördenskull ingen vidare fråga härom emot lag kunde tillåtas. Per Larsson från Stockholms län androg: att som detta och Borgarståndet sagt att boken bör komma under en deputations granskning; men tillika icke utnämdt samma deputation, och det således vore bäst att gå den lindrigaste vägen härmed; så förmente han, att berörde bok, på sätt som Ridd. och adeln sig yttrat kunde remitteras till stora särskilte deputation. Erik Jonsson ifrån Nerike yttrade sig, saken är ju afgjord; den bör ieke upprifvas. Jon Bengtsson bad att ståndet ville med sämja och enighet öfverlägga samt gå in med Ridd. och adeln, och i anledning deraf remittera boken till stora deputation, att derstädes genomses och granskas. Men häruppå yrkades af en stor del, att ingen proposition vidare kunde göras, sedan saken en gång blifvit lagligen afgjord, eller någon qvæstion hvarken om det ena eller andra göras. Jon Bengtsson utlät sig åter, att som han hört, det någre memorial inkommit, sedan ståndet afgjort denna sak, som torde böra komma under öfvervägande hos ståndet, så påstod han att de måtte läsas. Taleman och Sekreteraren anmälte att väl någre memorialer sedan saken här blifvit afgjord inkommit; men att de ej behöfde läsas med mindre ståndet icke enhälligt ville förena sig om målets företagande ånyo. Jan Jansson från Nerike anmälte än ytterligare, att som förenämda memorialer torde bidraga till kommerserådet Nordencrantz’ befrielse och urskuldande ifrån de honom tillagde beskyllningar, samma memorialer fördenskull mäge läsas. Lars Torbjörnsson yttrade sig: att som merasagde memorialer inkommit sedan ståndet afgjort kommerserådet Nordencrantz’ sak, och desamma nu mera ej lära kunna förorsaka någon ändring i ståndets fattade beslut; så påstod lars Torbjörnsson, att ståndet på dem ingen aktning eller reflexion hafva måtte, eller de i ståndet uppläsas. ——— 1 Denne Jean Jeansson, såsom han sjelf skref sig, bodde i Stjelphyttan och var niksdageman för Filipstads bergslag. Nerike och Vermland utgjorde nämligen vid denna ett onda län. Jan Jansson tillhörde samma meningsgrupp som Timander.