156 Byssegjutare, att han må köpa den halfpart uti ’Ramsahytte’ uppå Lindesberg, som vår undersåte Olof Mårtensson tillförene egt hafver, och nu honom lagligen upplåta vill; dock med så skäl och förord, att han af samma hytta skall gifva den ränta och rättighet, som der årligen afgå pläger, så att samme brukning må och skall vara oss och kronan till godo och gagn». Men redan ett halft år senare eller 13 Öktober, skref konungen till fogden Nils Tulesson, »att vi den Jöran Byssegjutare dit upp till berget skickade för någon tid sedan att han skulle gjute några lod och skytt till vårt och kronones behof; så förnimme vi, att samme Jöran gör oss föga gagn, utan brukar sin egen köpmanshandel på sitt bäste, i stället för att han vårt arbete befordra skulle; derföre är vår vilje att du honom dädan förskicke skall hit till oss.» Efter all sannolikhet är han samme »mäster Jöran», hvilken i 1549 och följande årens jordeböcker upptages såsom egare till större eller mindre andel i Ramshyttan med derå belöpande bergsskatt. Sålunda uppgifves denna andel 1549 motsvara en skatt af 13 Lez tackjern eller en dryg femtedel af hela hyttan. Från och med år 1551 är »mäster Jöran Byssegjutare» antecknad dels för 1/8 i Ramshyttan och dels för en »ödesgård» i Resta (Ristehyttan), hvars storlek uppgifves stundom till en half fjortondel och stundom till en half sjundedel af denna hytta; men från år 1556 — då någon reglering mellan dessa båda hyttelag synes hafva egt rum, i det Ramshyttan säges ligga i 10 delar med en förhöjd skatt af 15 hundr. eller 21/2 fat osmund, och Ristehyttan i 12 delar, med en skatt, som 1556 höjdes från 4 till 8 hundr., 1549 med ytterligare 90 osm., och som nu uppföres till 12 hundr. osmundsjern — upptages »mäster Jören Byssegjutare» för 1/10 i Ramshyttan, hvilket förhållande derefter fortfor oförändradt under en lång följd af år. Trots sitt återkallande af konung Gustaf, torde han dock emellanåt ha vistats vid Ramshyttan, och att han sedermera lyckades förvärfva sig sonen, konung Eriks ynnest framgår deraf, att genom dennes bref 26 Äpril 1565 erhöll »Jören Bössegjutare på Norremalm» skattefrihet så väl för sin gård i Ramshyttan, som 8. sin derstädes egande stångjernshammare, den s. k. Gamle hammaren med deraf gående hammarskatt 4 skepp. 16 lisp. stångjern. Genom kon. Johans bref 11 Mars 1569 för »Jören Singelbring» bekräftades denna skattefrihet för Gamle hammaren i hans lifstid, hvaremot hans arfvingar skulle för hammaren utgöra vanlig afrad. Enligt hvad de sistberörda båda brefven gifva vid handen lärer denne mäster Jöran få anses som grundläggare af nåmda »gamla hammare» vid Ramshyttan. Att hammarsmide nästan omedelbart efter hyttans skattläggning 1547 härstädes kommit i gång torde man ock kunna sluta deraf, att en »Lasse smed» här finnes omtalad redan följande året. I 1548 års saköreslängd finnes nämligen »Lasse smeds dräng på Ramshyttan» hafva utfäst för slagsmål 1 skepp. tackjern och Lasse smed sjelf finnes från 1549 och framgent antecknad som egare först af 1/8 och senare af 1/10 i Ramshyttan. Enligt 1552 års saköreslängd utfäste »Hans Andersson, hammarsmed på Ramshyttan» för en blånad 5 Løez stångjern, och samtidigt omtalas äfven en »Anders smed» såsom delegare i hyttan. Härefter saknas alla underrättelser om hammarsmidet intlldess man i 1558 års räkenskap öfverraskas af att finna omtaladt, att ej mindre än fem stångjernshamrar funnos i gång vid Ramshyttan, hvilka egdes af bergsmän och som under 1/2 år tillverkat 105 skeppund stångjern tillsammans. Anled-