176 Månne således den gissning eller förmodan kan anses obefogad, att Anbrosius erhållit nämda skattelindring såsom ett vedermäle eller erkännande för sin verksamhet och frikostighet vid uppförandet af Ramshytte kapell år 1589? Ambrosius utverkade åt sig i Örebro 2 April 1606 af konung Karl IX ett »öppet manebref» angående »gäld, som han hade till att kräfja på sin salige sons vägnar». Denne son synes nämligen ha drifvit köpmansaffärer samt egde derför både skulder och fordringar, hvilket allt den gamle fadern nödgades utreda1. Genom detta bref uppmanades dock vederbörande »befallningsmän samt borgmästare och råd i städerna» att vara »honom på rättvisans vägnar bebjelplige, det han utan någon uppehållning blefve tillfyllest förnöjd och betald». Ett annat k. bref afläts ett par dagar senare till ståthållaren i Dalarne Lasse Christiansson, att han skulle skaffa »Ambrus Markusson rätt på presten i Gränge». Denne prest, förmodligen dåvarande kyrkoherden i Grangärde, Petrus Andreæ, var nämligen skyldig Ambrosius ej mindre än 100 skeppund tackjern, hvilken fordran han förgäfves sökt utbekomma, emedan presten föredragit att hålla sig undan. Båda dessa handlingar anföras i sin helhet bland här efter följande bilagor. s Att Ambrosius jemväl egt hemman i Löa framgår af följande korta utdrag af Lindes härads dombok 1621 8/10: »Olof Matsson i Löa gaf tillkänna att för hans fader Mats Hansson är förkommet ett jordebref igenom vådeld, som hans farfader bekommit hafver utaf Ambrosius Keyser vid Ramshyttan, uppå det hemmanet som Olof Matsson nu besitter der i Löa, för hvilket hemman Ambrosius hafver bekommit 12 skeppund tackjern, det ock nämden vittnar sant vara.» Att Ambrosius sålt en hammardel till församlingen för att begagnas af presten är förut omtaladt, äfvensom att arfvingarne skänkte den resterande köpesumman till kyrkan. Af den häröfver upprättade handlingen inhemtas ock, att Ambrosius aflidit kyndelsmessodagen (2 Februari) 161, »något öfver 100 år gammal», berättar TILAS, men denna höga ålderssiffra torde, likasom flertalet dylika från äldre tider, böra ej oväsentligt reduceras. TILAS säger ock, att från denne Ambrus Keyser härstammar en vidlyftig bergsmansslägt, som på manslinien då kallades Ramberg. så vidt utg. hittils kunnat utleta sammanhanget härmed, skulle ätteledningen vara följande: 1. Ambrus Markusson Keyser, † 1612. ; 2. Henning Ambrusson, bergsman i Ramshyttan, afled i början af 1620-talet. 3. Hans Henningsson, upptages i 1624 och följande årens skattelängder såsom egare af ett helt hemman i Ramshyttan; egde med sin hustru Arha (Anna?) åtminstone 3 söner: Nils, Henning2 och Per, af hvilka den yngste 1 Hvad denne son hetat, synes ej i handlingarna, derest man icke får antaga 41 han är samme »Ambros vid Ramshytta», hvilken vid Lindesbergs sommarting 1597 oför slagsmål» fäldes till böter af 6 Léð osmundsjern. Ty icke får man väl antaga att den gamle Ambrus, som då skulle vara närmare 90 år gammal, om man nämligen får tro den höga ålderssiffra som TILAS berättar, varit så ungdomligt sinnad att han kunnat inlåta sig i — slagsmål? i 2 Henning Hansson i Ramshyttan, »en gammal bergsman», död vid 85 års ålder i Januari 1690; hans hustru Elin Jocnsdotter afled 87 år gammal i Maj 1708.