181 När sedan denna qvarntull utbyttes mot mantalspenningarne, så finner man, att, i den äldsta mantalslängden, som nu finnes i behåll för 1628, antalet mantalsskrifna personer, hvilka erlade denna skatt, i Ramsbergs socken uppgått till 250 personer. Denna folkmängd hade sålunda från 1606 års mantalsskrifning, till de då utgjorda månadspenningarne, mer än fördubblats — År 1785 utgjorde den mantalsskrifna befolkningen i Ramsberg 1,199 personer, fördelade i 285 matlag, och hela folknummern uppgick då till 2;542 personer. Vid 1889 års ingång utgjorde folkmängdssiffran 4,571 personer. Då den af TILAS förda dagboken öfver kronprinsen Gustafs bergslagsresa förut blifvit använd som källa, torde från densamma jemväl böra lemnas en redogörelse för hans resa genom Ramsberg. Derom innehåller nämda dagbok, att Onsdagen 28 September 1768, sedan bönestund hållits i Lindes kyrka af doktor Lindgren, »och när psalmen Nu tacker Gud allt folk ete. afsjöngs, lossades de på torget planterade kanoner». Derefter och sedan vederbörande tagit afsked fortsattes resan till Stråssa grufva. »Hela dagen var regnduggigt väder, som gjorde resan obehaglig och förorsakade mindre munterhet», hvarefter dagboken fortsätter: »Vid Stråssa gick H. K. höghet till fots upp till grufvorna, hvarest grufplatsen med äreport och häckar af granris var dekorerad, och steg så neder så långt vägen räckte uti den vidrymmige samt uti idel jernmalm afsänkta öppne grufvan. Besåg det påbegynte Liljenbergsschaktet, samt tillät baron Tilas att i dess höga närvaro med någon slags allvarsamhet tillfråga bergsbetjeningen om orsakerne till senfärdigheten med schaktets afsänkande, och hvari skulden omsider stannade på någon af sexmännen med grufvefogden.» Resan fortsattes härifrån till Ramshyttan, hvarefter dagboken innehåller ett långt resonnement om bergsbrukets nödvändighet, dess förmåga att bidraga till ett lands uppodling o. s. v., hvarpå den i början af dessa anteckningar anförda korta historiken om Ramsbergs sockens första bebyggande meddelas. Dagboksförfattaren fortsätter derefter angående besöket vid Ramshytte gästgifvaregård, der ombyte af hästar egde rum, sålunda: o o »Landshöfdingen Hamilton (från Örebro) och baron Tilas hade en intrig tör sig, att låta på en stor förstuguqvist servera en liten taffel till frukost af Rambergarnes tillredning, på det menigheten skulle så mycket bättre få se prinsen, och de kunde med säkerhet lita på deras matlagning, såsom både snygg och vällagad att sätta fram på store herrars bord. Men strecket gick dem ej an: ty en ganska inkommod prest, prosten Vigelius hängde efter prinsen och ville bjuda honom in till sig på syltsaker, så att prinsen blef ledsen, och så tort hästar voro ombytte befalte köra fort. Baron Tilas var så förtretad på presten, att om han kunnat döma honom tili att aldrig få äta annat än syltsaker i all sin lifstid, hade han det gerna gjort.» så långt denne författare. Med erinran om den gamla regeln: audiaet altera pars, må äfven anföras hvad prosten Per Vigelius har att 1rlta i saken. Dock torde böra tilläggas, att han afled kort härefter, 27 Maj 1769, vid 65 års ålder. I en af Drsamlingens anteckningsböcker tur