239 nernes riktighet anser K. M:ts och rikets Krigskollegium densamma så mycket mer nödig, som den länder till säkerhet icke allenast för bergslagen, att andre ebehörige på dess räkning icke må något uttaga, utan äfven för Krigskollegio, så vidt ske kan, att under skydd af bergslagens namn, någon oloflig utpraktisering af krut utom riket ieke må ega rum. Gifven Stockholms slott den 3 November 1800. Kongl. Maj:t har detta mål, jemte hvad dess och rikets Krigskollegium dervid anfört, hos sig i nådigt öfvervägande komma låtit; och finner i anledning deraf ej skäl, att till denna bergslagens underd. ansökan nådigt bifall lemna. Hvilket vederbörande till underd. efterrättelse länder. Datum ut supra. GUSTAF ADOLPH. P. Lagerbring.» Gemensamt med ombudet för Lindes och Ramsbergs samt Grythytte- och Hällefors bergslager, bergsm. Peter Andersson i Gusselhyttan, inlemnade Per Olofsson till K. M:t en ansökan ansående återvinnande af bergsallmogens gamla förmånsrätt framför borgerskapet i fråga om spanmålshandeln å torgdagarne i Nora och Lindesbergs städer. Denna ansökan, hvars fullständiga utredande för Per Olofsson medförde åtskilliga uppoffringar, blef omsider afslagen, enligt hvad följande k. skrifvelse till Kommerse- och Bergskollegierna, samt till ortens bergmästare närmare utvisar: GUSTAF ADOLPH etc. ete. Vi hafve i nåder låtit Öss föredraga Edert den 27:de nästl. November gemensamt afgifne underd. utlåtande, angående denaf bergsallmogen i Nora och Linde, genom dess fullmäktige vid sista riksdag Peter Andersson och Per Olsson, gjorde underd. ansökning, att som nämdestädlers borgerskap emot flere åberopade äldre författningar, skall till allmogens förfing företagit sig, att å de fria torgdagarne före kl. 2 på eftermiddagenupphandla nästan all den inkommande spannemål, hvilket skall föranledt till denna varas ovanliga uppstegrande, bemälte allmoge måtte ostörd af borgerskapet och utan hinder af utkomne senare författningar om allmän frihet i spannemålshandeln, få till godo njuta den rättighet allmogen af ålder egt, att intill kl. 2 på eftermiddagen hvarje lördag ensam uppköpa den säd eller öfrige viktualier, som till Nora och Linde ankomma samt för allmogens behof erfordras. Vid öfvervägande af detta mål hafve Vi funnit, att, på sätt I, Vårt Kommersekollegium välgrundadt anfört, en sådan inskränkning i den fria spanmålsbandeln, som bergsallmogen nu i underd. yrkat, alldeles icke kan förenas med afsigten och uttryckliga innehållet af kongl. författningarne den 22 Mars 1775- och den 30 November 1780, hvarigenom spannemålshandeln blifvit förklarad fullkomligt fri, utan afseende på tid och ställe, och utan att någre deremot stridande författningar borde i vägen ligga: i följe hvaraf, och då det vore betänkligt, att rubba eller gifva anledning till undantag uti hvad sålunda till landtbrukets uppmuntran och förmån är i allmänhet stadgadt, eller underkasta lndtmannen något sådant tvång vid försäljningen af dess produkter, hvarigenom 1an komme att sakna en naturlig konkurrens af köpare, Vi lika med Eder, årt Kommersekollegium, icke funnit skäl till nådigt bifall å hvad Nora och indes bergsallmoge begärt, såsom en anstalt stridande både emot tydliga för- 8g och erkände grundsatser. Hvilket Eder härmed till nådigt svar ännagifves. Och vi befalle Eder Gud allsmäktig synnerligen nådeligen. Stockholm den 19 Mars 1805. GUSTAF ADOLPH. M. Rosenblad».