251 icke åtfölja det protokoll i ämnet, som ståndet fann genom en deputation böra de öfrige stånden kommuniceras. Mats Persson: jag är förundrad deröfver, att ståndet till och med vill bestrida mig att låta vår reservation komma till våra medständers kunskap, då jag likväl förmodar sådant vara hvarje riksdagsmans rätt. Jag är föranlåten förklara, att derest ett sådant beslut, emot min förmodan, inom ståndet skulle kunna fattas, jag måste ärendet till rättelse hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla och bestrider på det högsta den omnämde deputationens afgång. Anders Danielsson från Elfsborgs län: målet blef i går afgjordt och det är ståndets ostridiga rätt, att genom en deputation derom lemna sina medständer underrättelse. — Det kan dervid alldeles icke vara en enskild ledamots rätt, att, då ståndet sådant icke beslutar, låta sin reservation, hvilken uti protokollet till hans säkerhet är förvarad, åtfölja ståndets allmänna yttrande, men det lärer deremot icke kunna förnekas Mats Persson, att på det sätt, han för godt finner, enskildt låta sin tanka komma till allmän kunskap. Anders Jansson Hyckert från Upland förmenade deremot, att samma rätt en ledamot i ett utskott egde, att låta sin särskilda tanka medfölja utskottets betänkande, vore också förvarad för honom i ståndets allmänna sammankomst. Sekreteraren anmärkte härvid: att enligt all vanlig riksdagsordning kunde ett särskildt i protokollet intaget votum icke medfölja ståndets beslut, hvilket blott till underrättelse meddelas, men att deremot det är hvarje ledamot i ett utskott öbetaget, att låta sin mening jemte utskottets betänkande, såsom icke innefattande ett beslut, komma till ståndens öfverläggning. Olof Schåre från Bohuslän instämde häruti af det tillagde skäl, att Mats Perssons ifrågavarande memorial innehåller så många oriktiga uppgifter, hvilka lätt kunde vederläggas, att han ansåg någon kommunikation deraf äfven på sådan grund icke böra tillåtas; hvilket ståndet med afgjord pluralitet biföll.» Härmed var denna fråga slutbehandlad i Bondeståndet. Genom k. kungörelse angående förändringar och jemkningar uti riksståndens innehafvande privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, af 6 April 1810 förklarade K. M:t sig hafva till samma förändringar och jemkningar så mycket hellre velat lemna sitt bifall, till framdeles efterlefnad och iakttagande, som K. M:t i dessa uppoffringar funnit ett nytt prof af den fosterlandskänsla, som beredt dessa Riksens ständers beslut. I Bondeståndets plenum 1 September 1809 inlemnades följande anörande, angående fri och oinskränkt tackjernshandel inom riket: »lIbland de tvång, som äro lagde på bergsmannarörelsen, kan med skäl räknas såsom skadlig och olämplig den författning, som förbinder bruksegare, att ifrån vissa föreskrifna hytter eller bergslager förse sitt bruk med erforderligt tackjern, och hvaraf händer att bruksegaren ofta nödgas köpa och på längre afstånd förse sig med den tackjernssort, hvarpå hans smide är funderadt, ehuru han från en annan bergslag kunde hafva sitt behof af lika godt jern på närmare häll och vida bättre pris; och häraf händer att, då i den ena bergslagen all tilgång på tackjern för bruksegaren saknas, kan i en annan vara stora lager, ofta flera år gamla, oförsålda, bergsmännen, men i synnerhet den fattigare till ett alltför känbart lidande. Vi våga derföre anhålla om rättelse och ändring i allt som rörer tack- dernshandeln, och föreslå till den ändan, att denna handel öfver hela riket måtte