262 ailsta i Europa, befriadós fron hvarjé outlenst oúk af éra fairfaiders moud. — — I sskolen vandra i deras spor, och ej tillota nogot vold mout er religion, eller era rettiheter. Konnungen har beslutat, att Bibeholla eider i fullt otnioutande af era feurdéilar; och han skall Göra om intet alla bemudanden att bringa ér under ouket, om I vid honum hvilen med feurtrouende. Vendom ey méra vor tanka po den tid, som varit naira att feurstura Sverige. — — Nioutom det nairvarande lougnet och bedjom goud att feurlena hvar och en noug dugd och moud att vail tchena sin konung och sitt faidernesland.» Måhända skall ett meddelande jemväl af det talmannens tal, som föregick detta kronprinsens svar, icke vara alldeles utan intresse, genomsyradt som det är af underdånigt smicker: »Högborne Furste, allernådigste Kron-Prins! Aldrig hafva vördnadens och trohetens offer blifvit framburna med mera sanning, än i det ögonblick Svenska Bonde-Ståndets vid Riksdagen befullmägtigade Ombud, få den nåden att i största underdånighet helsa Eders Kongl. Höghet, såsom både Konungens och Folkets älskling. Den tid Eders Kongl. Höghet fört Spiran med vishet och kraft, har gjort ett djupt intryck på Landets Allmoge; har öfvertygat den, att Eders Kongl. Höghet vida öfverträffat allt hvad rygtet förkunnat, och det mäst förtjusande hopp någonsin lofvat, icke allenast i stora egenskaper, utan ock i ömhet och huld omvårdnad för dess nya Fädernesland; och då lättrogna medbröders brottsliga förvillelse nödgat Eders Kongl. Höghet att uppfylla Samhällslagens kraf, har Eders Kongl. Höghet med rättvisans utöfning, förenat ädelmodets och mildhetens grundsatser, och derigenom fästat nya Lagrar vid de många segertecken, som Eders Kongl. Höghet förvärfvat på ärans fält. Allernådigste Herre! Utsedd af Försynen att vara Sveriges Skyddsängel, skall Eders Kongl. Höghet säkert stödja dess Thron, freda dess sjelfständighet, och Svenska Allmogen vågar allerunderdånigst försäkra, att den skall hafva lif och blod osparde för dessa stora föremål. Skall med villighet och mandom ställa sig under den Hjeltes fanor, som uppoffrat dess lugn för att göra vår lycka. Bonde-Ståndet kan icke nog enträget utbedja sig Eders Kongl. Höghets nåd och höga omtanka; hela dess förtröstan för framtiden hvilar derpå, och det anhåller derom underdånigst.» Samma dag (18 April) förrättades, utom andra, äfven val till det utskott, som skulle »samla och granska ståndets allmänna och enskilta besvärs- och ansökningsärenden, på sätt förut varit vanligt», bestående detta utskott af 24 ledamöter eller en från hvart län, och invaldes deri Lars Israelsson från Örebro län. I ståndets plenum 23 AÄpril bröts och lästes det till ståndet under försegling ingifna protokoll öfver elektorernas 21 i sasmma månad förrättade val af ledamöter till de i grundlagen stadgade utskotten, hvaraf inhemtades, att bland de 6 ledamöter, som invalts i Konstitutionsutskottet, Lars Israelsson äfven blifvit hedrad med detta förtroende. Härefter beslöts, på framställning af Erik Öman från Upland, understödd af den sedermera nannkunnige representanten Anders Danielsson från Elfsborgs län, att utse