286 verkstäld af bergsfogden Gustaf Larsson i Grythyttan, med biträde af sex nämdemän, häradsdomaren Per Andersson i Vestgötetorpet, Olof Nilsson på Brunshyttan, Harald Davidsson och Nils Tolsson i Saxhyttan, Per Persson i Grythyttan och Lars Persson i Käringborn, samt afslutad 24 September 1677. Någon gradering egde icke rum i annan måtto, än att den ena tegen eller »repet» stundom gjordes bredare eller längre än den andra, dervid man dock sökte taga någon om ock obetydlig hänsyn till markens olika beskaffenhet. Hvarje delegare fick sina skogstegar påä flera, ända till 7 eller 8 olika ställen om hvarandra, somliga större och somliga mindre, i den största oordning, hvarigenom ock framtida tvister grundlades om tegarnes läge och storlek m. m. Slutorden i den förevarande handlingen gifva ock en antydan om delningssättet, då det heter: »Såsom nu desse ofvanstående rösegångar äro så väl af nämdemännen som af bergsmännen sjelfva på det bästa sättet öfversedda och jemngjorda, efter den oländiga mark som der fans; och af bergsmännen är lottkastat, hvilkadera af repen skulle lyda hvar och en till, (så) att vi undertecknade kunna intet efter vårt yttersta förstånd och förmågo rättare och bättre afdela än som ofvan skrifvet i bokstafven finnes.» De flesta skogsdelningar inom bergslagen förrättades under 1600 talet på ungefär enahanda sätt. Det dröjde ännu i årtionden, innan dylika delningar verkstäldes af landtmätare efter föregående uppmätning och kartläggning. Under tiden fortfor Staffan att ha ett godt öga till sina grannars egendomar. Att han dervid stundom gick till väga på ett ganska sjelfrådigt sätt, synes af följande utdrag af häradets dombok 1678 26/2: »Staffan i Flosjötorpet fordrar af Per Anderssons hustru i Flosjöbyttan 56 uppsättningar kol, dertill (hon) ej nekar, utan hustrun säger att Staffan tagit hemmanet deras förliden vår, det sådt, bergdt och skurit, och säden och höet derifrån fört och inga utlagor för samma torp utlagdt. Än fordrar (Staffan) ved till 15 famnars mila, som han skulle Per betalt att hugga och inresa. Hustrun säger veden vara huggen, men Staffans huskarl veden uppbrändt, och för inkörarelönen hade Staffan bekommit 4 lass rostebränder malm, det dock ej kunde bevisas. Noch fordrar Staffan 21/2 skepp. tackjern och 21/2 pund råg: till rågen och jernet nekar hustrun ej heller, utan säger ytterligare sig transporterat Staffan halfva hemmanet i betalning till dess han blifver betalter; dock vill sonen betala och tillträda hemmanet. Resolutio. Rätten finner skäligt att gifva Per Anderssons son tu års dag ofvanskrefne skuld betala och hemmanet strax tillträda; men för det Staffan brukat hemmanet detta år skall han af skulden afräkna 2 stigar kol, och inhyseskarlen söka som veden uppbrändt». Efter de båda årens förlopp erhöll Staffan formligt köpebref å ifrågavarande hemman, det sedermera s. k. Per Anderstorp i Flosjöhyttan, med tillhörande en half adertondedel i masugnen. I detta köpebref, dat. 1681 4/3, yttrar säljaren Per Andersson, att halfparten i hemmanet hade Staffan bekommit för 120 dalers gäld, »som jag honom skyldig var och jag intet mäktig var att igenlösa; och nu den andra halfparten i bemälte hemman hafver jag sålt honom endels för min svaghet och sjukliga tillstånd, såsom ock till att betala andra som jag var skyldig». För denna hälft hade Staffan betalt »180 daler och ett pund råg»1. Brefvet härom 1 Det må anmärkas att man vid denna tid ganska allmänt i bergslagen handlade med spanmål efter vigt och ej efter mått.