307 skedde vid en »bergsransakning», som af landshöfdingen E. Wrangel 1732 10/1 hölls å Saxhytte gästgifvaregård, dervid följande resolution meddelades: »Som emot Olof Ölofssons skicklighet till bergsbrukets förestående ingenting är att påminna, utan lemna sexmännen honom godt loford af en flitig och drifvande bergsman; så hafver ock kronobefallningsmannen välbetrodde Lars Öhrqvist, conjunctim med vederbörande bergsfogde, straxt att lemna honom immission uti hälften af fjerdedels hemmanet Flosjötorp och halfva hemmanet uti Flosjöhyttan, som fadren Olof Svensson och modren Anna Staffansdotter, medelst föregående transport, till honom afstått. Saxhytte gästgifvaregård d. 10 Januari 1732. E. Wrangel.» Det i bouppteckningen efter hustrun upptagna 1/4 hemmanet (n:r 5) i Flosjöhyttan, synes Olof OÖlofsson såsom arf eller annorledes öfverlemnat till sin dotter Brita och hennes man Sven Andersson; men icke långt derefter förvärfvade sig Olof, genom köpebref 1751 12/3, ett annat 1/4 hemman (n:r 3) i Flosjöhyttan, från enkan Brita Andersdotter och hennes son Olof Eriksson derstädes, mot en köpeskilling af 3,200 daler kpmt, deraf 1,000 daler utgjorde modrens och 2,200 daler sonens andel deraf. Sedan Olof OÖlofsson »å förenämde fjerdedels bergsmanshemman i Flosjöhyttan, utan klander, erhållit trenne laga uppbud», ålåg det honom att antingen inom 3 månader från häradsbevisets meddelande eller ock vid nästa bergsransakning anmäla sig hos landshöfdingen »om behörig påskrift». Den erhölls, och är af följande innehåll: »År 1752 den 2 November uppläst i Örebro läns landskansli, och finner jag för min del icke något härvid att påminna, utan må Olof Olofsson trygga sig vid denne sin erhållne lagfart och possession, så länge han bergs- och hemmansbruket försvarligen sköter, samt kronoutskylderna i rättan tid erlägger. Ut supra. Nils Reuterholm1, Seth Lampa». Immissionsformuläret hade sålunda efter 20 års förlopp blifvit bragt i närmare öfverensstämmelse med innehållet af 1693 års resolution, genom hvilken det stora flertalet af denna ortens bergsmanshemman förlorade sin ugamla skattenatur och förvandlades till kronohemman. »Som 1723 års skatteköps- med flere förordningar tilläto skatteköp på bergsmanshemman efter värdering, då egaren det sjelf begärde, och så vida han var en drifvande och flitig bergsman»; då Ölof Olofsson, »efter kronobetjentes intygande väl förestod sitt bergsbruk», och derjemte var jemförelsevis ganska förmögen, begagnade han sig af denna rätt ått skatteköpa sina fastigheter. För sådant äåndamål hölls äfven den i författningarna stadgade särskilda värdering, hvaröfver det upprättade instrumentet här nedan i sin helhet införes, alldenstund detsamma lemnar så väl de bästa upplysningar om egendomarnes dåvarande beskaffenhet till alla delar, som öfvertygande bevis om allt det krångel och de svårigheter, hvilka i forna tider måste öfvervinnas, då det gälde att försäkra sig om tryggad besittmngsrätt till en mödosamt förvärfvad egendom. ——— nGho Namnteckningen är icke egenhändig, utan tillkommen genom stämpel. Denne åshöfding begagnade nämligen, på samma sätt som konung Fredrik under sista åren sin regering, en namnstämpel, hvarmed utgående handlingar expedierades.