384 sina vaxsigill å dokumentet, bergsmännen deremot endast ritande sina bonirken); och tros slägtens första, med säkerhet kända stamfader ha varit ofvarnämnda Henric Zippenfelds son. Zippenfeldar måtte ännu lefva i Tyskland; åtminstone stod 1870 detta namn på en skylt i Hamburg. Namnet Bergluni ganska vanligt och begagnadt öfverallt i Sverige, är i slägten upptaget förs vid början af detta århundrade, och härleder sig af gården Penningberge, hvarest den, som antog detsamma, var född.» 1 — — — Hvad beträffar 1606 års handling, är densamma här ofvan meddelal i sin helhet, tillika med ett facsimile af namnteckningarna derå. Att hantilingen i verkligheten är en klagoskrift och icke »en förening om byn skog», lärer icke kunna bestridas, likasom att en af underskrifterna blifvi oriktigt läst såsom Kristofer i stället för Ambrosius. Såsom Berglundska slägtens stamfader upptages i nyssberörda slägtregister bergsmannen Per Hindersson, som tillsammans med sin broder Nik Hindersson, hvars gren utgick i andra ledet, skall ha egt hela Rälln, hvilken gård sedermera blifvit delad i en mängd smärre gårdar. Dessa bröder tros ha varit söner till Henrik Zippenfält. Detta antagande bekräftas dock icke af de uppgifter angående denne Henrik och hans afkomlingar, son meddelats å sid. 177 här ofvan. Utg. är för sin del snarare böjd att to, det bröderne Per och Nils Henrikssöner varit bland de finska nybyggare, som i slutet af 1620-talet inflyttade till Nya Kopparberget. Så mycket är visst, att en Nils Henriksson år 1632 var rotmästare i en uteslutande af finnar bestående rote, som i pargång med två andra rotar egde och arbetade de nyfunna kopparmalmsfyndigheterna härstädes 2. Samtidigt härmed förekommer äfven »Rällen» såsom ett nyupptaget hemman, tillika med åtskilliga andra nybyggen, naturligtvis i följd af den invandring son under 1628 och de närmast följande åren egde rum. Full visshet angäende förenämda slägtförhållanden torde numera knappast kunna ernås; ty de tidsödande arkivforskningar, som för vinnande af ett sådant ändamål skulle erfordras, lär ingen frivilligt åtaga sig. I fråga om det torp, »Sundet», hvilket omtalas å sid. 167 såsom ett tvisteämne mellan bergsmännen i Ramshyttan och egarne till Fanthytte säteri, torde numera få anses säkert, att detsamma motsvarade lägenheten Sundsängen, som å Ekonomiska kartverkets karta upptages såsom dela mellan Gammelbo och Granhults egendomar. Denna lägenhet är belägen intill hemmanet Torrbråten, hvilket åter enligt 1613 års skogsdelning (sid. 196) tillhörde Ramshytte skifteslag. Att sjön varit den naturliga och rätta gränsen mellan Ramshyttan och Fanthyttan i forna dagar kon näppeligen vara tvifvel underkastadt. . I sammanhang härmed må äfven anmärkas ett tryckfel, som insmugit sig å sid. 172, der det talas om de 50 åren 1689—1638, som þör rättas till 1589—1638, hvilket ock framgår af sammanhanget. — Å sid. 173 nämnes om Grindhammarens öde, samt att i dess ställe och »möjligen pi samma plats» Didriks hammar uppfördes. Detta är så till vida oriktigt, 1 Nämligen Kristian Berglund, f. 1789, handlande och rådman i Lindesberg at riksdagsombud vid 1840—41 och 1844—45 årens riksdagar; inköpte 1842 af enkefru Vikbom Ramshytte bruk, hvilket han innehade vid sin död 1853. 2 Jfr CARLBERGS bergverkshistoria sid. 185.