391 att ban strax häf:r honom ur bastugan och- vtan något drögsmåhl. Ramsberg den 29 Junij 1691. Joh. Ytter. . Angående utsädet vid kyrkoherdebostället finnes ännu bevarad bland kyrkans handlingar följande attest, som meddelas hufvudsakligen för de deri förekommande personer, emedan den sak hvarom egentligen skulle vara fråga, i sjelfva verket lemnas alldeles oafgjord. Attesten lyder sålunda: Anno 1697 d. 29 Augusti i allmen sochnestämma inkom Kyrkioheerdens sahlig Herr Johan Salamontani enckia och begiärte ett sanferdigt wittnesbord af församblingen att hennes sahlige man tilträdt Prästebordet uthan något uthsäde, hwar om församblingen ingen wiss berättelse giöra kunde, dock framkom Johan Larsson Kyrckiowachtare, hwilkens hustru är dhes Antesessoris sahlig Herr Nicolai Segerstadii dotterdotter, och berättade att sahlig Herr Segerstadii enckia behölt heela uthsädet och lemnade intet mehra än en fierdingz uthsäde 1 til Hans Ebrverdijgheet Herr Johan dhen han sielf om wåhren 2. Att sålunda bekiände Johan Larsson med sin hustru offentl. i Sochnestufvan wittne wij undertechnade. Atesterar Anders Andersson. Ländzman. Lars Andersson i Östra Löda þ†9 Lars Wilhelmsson i Ramshyttan 22 Johan Sohlberg. Från den hammarkommission, som finnes omtalad sid. 17 här ofvan, torde såsom ett exempel på innehållet af de resolutioner, hvilka derefter meddelades för de stångjernshamrar inom bergslag, hvars bibehållande kommissionen förordat, böra här intagas, dock med moderniserad stafning, följande Kongl. Bergskollegii Resolution öfver Presthammaren af två härdar i Ramsbergs bergslag och socken belägen. Datum Stockholm d. 1 Juni 1689. Såsom hans Kongl. Maj:t i anledning af den i bergslagerne hållne kommissionens ransakning, samt Kollegii der öfver gjorde underdånige berättelse, hafver till de angelägnare verkens samt blåsningarnes konservation och förmering, särdeles uti de distrikter, som fått namn af bergslager, i nåder godt funnit, att för hvar och en af de därsammastädes belägne hamrar skall, äganderne till norm och regel, särskildte resolutioner utfärdas, därefter hvar och en uti sitt verks fortsättande måste sig behörigen rätta, med vidhängt vite, att den som understår sig handla där emot, skall första gången böta femtio ———— : Dessa ord äro öfverstrukna i orig. Dessa ord äro tillskrifna, som det synes i stället för de ofvan utstrukna.