Bidrag till Lindes bergslags äldre historia. Den äldsta handling, i hvilken denna bergslag omtalas, torde vara konung Magnus Erikssons ordning och stadga för Noreberg, gifven »å sancte Matthiæ apostoli dag», 24 Februari 1354, och hvari det heter att »Lindaberg» och några andra bergslager skulle hafva samma lag och rätt som Norberg, samt att den hjelp eller gärd, som pålades, skulle de som bodde på detta berg utgöra med Norbergs männen lika som uti allt annat, son dem med konungens bref anbefaldes. Det namnkunniga drotset Bo Jonsson (Grip eller Griphufvud), hvilken sisom pant af kronan innehade en å Towabodha (Kofverboda) egor i Lindes socken belägen hyttestad (hytteställe) afstod, enligt bref dat. Arboga 3 Mars 1383, samma pant med ty åtföljande frälserätt till Vadstena kloster och meddelade, å konungens och kronans vägnar, Birger i Bor rättighet att för klostrets räkning derstädes uppföra en hytta, med förbindelse dock för Birger att till detta frälse ej draga mera folk än han hade i sin gård 1. De knapphändiga upplysningar, som för öfrigt äro att tillgå om Lindes bergslag under medeltiden, inskränka sig dertill, att i en omkring år 1413 upprättad s. k. skattebok »Lindzeberg» blifvit upptaget såsom utgörande i ränta ö läster (= 60 skeppund) osmundsjern 2; att Årboga med »bergslagen deromkring af sölf och bly», hvilken bergslag efter all sannolikhet motsvarade Lindesberg, som 1420 innehades af kon. Eriks af Pommern kapellan Nikolaus — antagligen samme »her Niclis prepositus et curatus in Arboghe», som förekommer i köpe- och bytesbref från 1424 och 1428 3 — var inbegripet i det storartadt tillämnade lifgeding åt sin drottning Filippa, hvarom nämde konung 1420 skall ha förordnat 4; att koppar- och silfverbrukning inom denna bergslag verkligen egt rum under konung Karl Knutssons tid (1448—1470) dels vid Håkansbo gamla koppargrufvor och dels vid Gudmundshytte, sedermera Guldsmedshytte silfvergrufvor, enligt de underrättelser om hithörande gårdar, tomter och andra låägenheter, som 1 nästföljande århundrade blifvit upptecknade 5; att »herr Peder Jøonisson, kyrkioprest i Lijndes soken, som ock kallas Lijndsåås», anföres med Mårten onneatz, konungens fogde derstädes, såsom vittne i ett salubref på jord ——— 1 n N. A. Kullberg, Riksarkivets pergamentsbref n:r 1913. 2 Noraskog II: 73. 3 Muncktells herdaminne I: 430. 4 Noraskog II: 74, 75. 5 Noraskog 1I: 172 och 173, not. 26