471 1/96 i Björskogsnäs eller 1/18 i Finnhyttelaget af förmyndaren för en bergsmans dotter mot 2,444 rdr 21 sk. 4 rst. riksgäldsmynt, dels ock ett å sistnämda egendom beläget nybygge för 500 rdr s. mynt; men innan detta år gått till ända hade Nilsson skattat åt förgängligheten, efter nyss fylda 25 år. . 1 Han afled ogift, men enligt den efter honom, antagligen i Grythytte kyrka upplästa tacksägelsen 2; skulle »en utvald vän förgäfves återvänta den, som lofvat göra dess dagar glada och lyckliga», hvaraf man således kan sluta att han varit trolofvad 32. Redan i Juli månad följande året hölls arfskifte efter honom och några få veckor derefter sålde Aschan sin frus arfslott i Nilssons efterlemnade fastigheter för »ö,000 rdr speciebanko samt 85 dukater specie i vängåfva», samt Liljewalch sin frus arfslott för 5,800 rdr bko o. s. v. Inom ett par decennier hade de flesta af de Nilssonska egendomarne öfvergått i oskyldas händer; och af hela den stora fastighetsförmögenhet, som den »svenske odalmannen», brukspatronen Nils Nilsson på Grythyttehed vid århundradets början efterlemnade, finnes numera inom slägten endast ett antal lotter i Persbergs grufvebolag, hvilka egas af en dotterson, den åldrige generalen J. M. Björnstjerna i Stockholm. Med sonen Nils Nilsson utgick sålunda denna slägt på manssidan. Om densamma kan i korthet sägas att den — lyste och försvann... Den Nilssonska slägten blomstrade hastigt upp för att lika hastigt försvinna, och det enda minne af något varaktig beskaffenhet, som den inom sin bygd qvarlemnat, utgöres af — den förut beskrifna grafvården. Siec transit gloria mundi! Ingen välgörenhet eller donation, vare sig af det ena eller andra slaget; ingen sådan verksamhet inom orten, som lemnat märkbara spår efter sig, och knappast någonting annat heller, som för kommande slägten kan lemna en erinran om dess tillvaro, har Nilssonska slägten efterlemnat. Detta är dock ett förhållande som, dessvärre, utgör ett gemensamt drag hos det stora flertalet af våra bergsmän, hvilka genom lyckliga omständigheter, genom tur eller hvad man nu vill kalla det, hastigare än vanligt lyckas förvärfva sig nägon betydligare förmögenhet. De äro, som BERGENSKÖLD redan för 100 år sedan träffande anmärkte 4, alltid måne om sina rättigheter och gå ofta så långt att de icke unna en annan hvad utan minsta skada kan undvaras; men dessa bergsmän hafva i regelu icke heller någon aning om betydelsen af de främmande orden richesse eller noblesse oblige. Man skall hos dem oftast finna på ett talande, för att ieke säga slående sätt bekräftad den djupa sanningen af det gamla svenska 1 1 Nils Nilsson d. yngre finnes, besynnerligt nog, icke upptagen i Grythytte församlings dödbok. Icke heller finnes någon anteckning i de öfriga församlingsböckerna om hans fånfalle. Emellertid torde han hafva dött antingen de sista dagarne af år 1806 eller ock i porjan af 1807. Vid häradets vinterting 12 Febr. sistnämda år omtalas nämligen hans arfvingar. . 2 Meddelad som bilaga. Hvem Nilssons trolofvade varit har utg. ingenstädes sett omtalas; men då Nilsson vid barndop å Rockesholm hos brukspatronen O. D. Holmgren, i December 1806 nämnes som dopvittne àåt sonen Karl August, född 30 November s. år (se sid. 322) tillsammans med »demoiselle Anna Elisabet Wahlund», dotter till brukspatronen Gustaf Wahlund och syster till barnets moder, fru Katrina Maria Holmgren, f. Wahlund, ligger den förmodan nära till hands att hon varit den putvaldan. Anna Elis. Wahlund afled något år derefter, äfven hon ogift. (Jfr sid. 320.) ? 4 Se Noraskog I: 57.