493 4. Olof Larsson, den tredje af Lars Perssons i Käringborn söner, tillträdde under 1630-talet faderns egande hemman i Öskevik. Hans namn förekommer sällan i den tidens kiönikor, tingsprotokollen, men hvad i detta hänseende hittills kunnat uppletas, må här anföras. Sålunda nämnes Olof Larsson i Öskevik 1639 5/8 som vittne angående ett öfvervåld mot en arbetare vid Klacka grufva, hvilket våld sedermera ansågs hafva förorsakat dennes död. Härom heter det i Noraskoga tingsrätts dombok för samma dag: »Denne sak sköts till nämden och oansedt de (gerningsmännen) intet rätteligen kunna kallas vara tagne å färsk gerning, och för den skull efter Sveriges lag kunna dömas från lifvet; dock likväl efter Guds lag Exod. 21 kap. säger att den som menniskoblod utgjuter, hans blod skall ock utgjutet varda, derföre kunde rätten intet deras lif befria; dermed saken sköts uti den högtoflige konungslige hofrätts vidare betänkande, nådiga resolution och förklaring.» Vid extra ordinarie ting 1641 17/9 förekom denna sak ånyo, hvarom protokollet innehåller: »Efter såsom den högtärade kongl. hofrätten hafver sig sålunda resolverat on det dråpet de tvänne bröder Karl och Hans Erikssöner i Öskevik hafva hegått på Anders Pedersson i Uskeboda, att rätten skall (till)lägga målsegande skälige böter; derföre emedan och de sjelfve sig emellan hafva sålunda frenat, att den dräptes moder bekommer tre fat osmundsjern, hans efterlefverska ett engelskt kjortelkläde och barnet femtio daler kopparmynt, såsom de det in för rätten bekände, derföre blef ock samma förlikning af rätten konfrmerad och gillad.» Vid Noraskoga häradsting 1640 17/11 »Stäldes för rätten Ölof Larsson i Öskevik, för det han hafver slagit Marit vallekulla ibidem fem blånader, hvilket, efter så i sanning befans, och vara skedt af brådom skillnad, derföre blef Olof efter det 10 kap. S. B. sakfäld till sne 3 mark till treskiftes.» Vidare innehåller domboken för samma dag: »ltem blef af rätten afsagt emellan Olof Larsson i Öskevik och Karl Eriksson ibidem anlangande hägnaden emellan deras vretar, att hvar hägne efter ego sine, B. B. 26 kap., och sattes vite dem emellan, 40 mark, den som hägn fäller. Belangande den tomten Olof Larsson klandrade för Karl, der om vittnade Tiderik Larsson på Öskevik, att det hafver så varit man efter man på Karls sida, eller som Karl henne nu hafver, det ingen annan minnes, och år den äldste tomt på byttan, och hvar förr än hyttan bygdes.» vVid häradstinget 1642 12/3 blef »ett jordestycke vid Öskevik af Ölof Larsson ibm andre gången lagligen» (uppbjudet) och för tinget 1646 7/3 nnes antecknadt, att »Öluf Larsson på Öskevik beviljas fasta på det jordestyeke han hafver köpt af sin granne Peder Månsson.» Vid Noraskoga häradsting 1649 14/8 8 »Entes och förliktes inför rätten Oluf Larsson från Öskevik och bustru una, sal. Erik Matssons, om en gammal häfd hon hafver uti hans vret, att ha i ’ 1 : an henne gifver 3 1/2 skepp. för samma häfd, och han allena nu denne gången fåv njuta sin höbergsel.»