496 gaf Olof Persson ibidem det käromål han till honom hade, för det Ölof slagi; Krismans dotter Karin, allenast Olof betalar bårdskärarelönen till fältskären mons. Paul Schiötz med 24 daler kpmt, det Olof för rätten utlofvade. Jemnvi upphof Olof Persson de käromäl, i hvilka han Krisman till detta ting stämdt, belofvandes sig aldrig mera der på vilja tala; dock förbehölt Krisman sig detta käromålet om slagsmålet emot Ölof utföra, så framt han vidare skulle igenkomma med sina käromål han nu emot Krisman för rätten hade, samt eljest honom eller hans folk på något sätt öfverfaller eller förolämpar.» Dessa utdrag torde vara tillfyllestgörande. Visserligen förekomm rättegångstvister mellan dessa båda parter äfven sedermera vid åtskilliga tillfällen, men det skulle upptaga alltför mycket utrymme att ytterligare orda derom. Här nåå nu blott tilläggas att i en af Lindes äldsta försanlingsböcker finnes antecknadt 1704 28/12, att »Krisman Olsson i Öskevik, en gudfruktig och hederlig man, (blef) begrafven öster vid kyrkobalken» å Lindesbergs kyrkogård. Han var gift med Brita Larsdotter från Grängshyttan och hade i sitt äktenskap åtminstone två barn, nyssnämda dotter Karin, som aflidit före fadern, och Anna Krismansdotter, gift med Eril Ersson. Genom testamente 1705 4/2 hade enkan Brita förordnat att, di mannen »Krisman för en kort tid sedan aflidit», makarnes efterlemnade fasta och lösa egendom skulle tillfalla deras enda qvarlefvande barn, dottern Anna och hennes man nyssnämde Erik Ersson, hvilken således blef innehafvare af halfhemmanet i Öskevik. Detsamma öfvergick sedermera till Erik Erssons dotter och svärson Brita Eriksdotter och Per Olsson; och det torde förtjena antecknas, att å den äldsta manbyggnaden vid Backagården finnes öfver förstugudörren under brädfodringen följande inskrift inhuggen i en stock: ANNO 1728 POS BED AKD, motsvarande de båda sistnämdas samt modern och svärmodern Anna Krismansdotters initialer 1. Erik Olsson, blef såsom förut är antydt egare till moderns hemmanslott i Vestra Öskevik. Vid Noraskoga häradsting 1673 10/6 tvistade han med sin morbroder Hans Ersson om besittningsrätten till hela hemmanet, men enligt en af den senare företedd förlikningsbandling vid rätten 1666 12/6 hade Hans Ersson utfäst sig att betala till sin svåger Olof Larsson 19 fat osmundsjern för hustruns andel deri. Emellertid synes ligviden hafva till en del uteblifvit, emedan Erik ÖOlsson slutligen blef egare til 1/2 hemman derstädes. Derom innehåller domboken 1673 13/10 »Erik Olofsson i Öskevik uppbjuder den del som han sig den 20 juli nästlidne af sine bröder Peder, Krisman och Olof2, så ock svågrarne Stefan och Per Hansson, uti vestra hemmanet i Öskevik emot sin andel af östra hemmanet ibidem tillbytt hafver, samt Marit Eriksdotters del, den han för 30 fat groft jern köpt hafver, tillika med den del han i bemälte hemman ärfver — 1:sta gången». . . Först 1682 16/2 fick »Erik Olsson i Öskevik och öfra byn» fasta pa sitt »mödernes halfva hemman ibidem». Att äfven Erik stundom kunde ha svårt att föra ett fridsamt lefverne, framgår af följande domboksutdrag: 1 Meddelande af kand. Erik Bore 1890. arvesling 2 Att Olof här kallas broder i stället för svåger är beroende på någon törvesnag eller misskrifning.