527 Mars 1849 jemväl angreps af denna sjukdom och efter föga mer än en veckas förlopp dukade under. Vid meddelandet af dödsfallet uttalade en af stadens tidningar (Nerikes Allehanda) den förmodan, »att alla i författningarna föreskrifna försigtighetsmått mot smittans spridande blifvit. iakttagna vid likets behandling och jordafärd, samt i afseende på vården om den aflidnes kläder och rum m. m.», emedan äfven den minsta underlätenhet härutinnan kunde medföra beklagliga följder. Det anmärktes äfven, »att något anslag på porten att koppsmitta finnes i det hus tit. Vassrin bebott, icke funnits, i öfverensstämmelse med 1812 års k. förordning», men denna uraktlåtenhet ville redaktionen, spetsigt nog, »tillskrifva. föreskriftens mindre liberala tendens i våra liberalare tider» I. Auktion på qvarlåtenskapen hölls 3 Maj i gården n:r 16 söder vid gamla gatan, den aflidnes bostad, och tre veckor senare omtalades i samma ädning, att »den efter i smittkopporna aflidne ryttmästaren Vassrin hållne aktion här i staden på diverse möbler, säng- och gångkläder har haft. den olyckan med sig, att inom loppet af sista åtta dagarne icke mindre än sju personer, hvilka alla bevistat auktionen och derstädes köpt kläder och möbler, efter hvarandra blifvit svårt koppsmittade och nu ligga under läkarvård». Tidningen fälde derjemte det stränga omdömet, »att tillbörlig och nödig försigtighet icke blifvit iakttagen med boet efter Vassrin ligger sålunda i öppen dag, och det är sannerligen högst beklagligt att bojhet, liknöjdhet eller bristande vaksamhet i detta hänseende med skäl måste läggas vederbörande till last». I följande nummer förkunnades att. »Vassrinska auktionskopporna» skördat sitt första offer, i det en af stadens embetsmäns fruar efter blott 8 dagars sjukdom aflidit i blomman af sn ålder, och tidningen egnade med aånledning häraf en dryg spalt till föga milda betraktelser öfver de styrandes försumlighet. Härmed afstannade frågan tillsvidare — i tidningen, men närmare ett halft år derefter, i sitt nummer för 10 November, meddelades att »de Vassrinska smittkopporna ville icke gifva sig, utan skördade allt emellan ett offer i enskilda hus, då deremot de, som intagits på lasarettet, tillfrisknat». Något. allmänt kopphus hade icke blifvit inrättadt, ehuru behofvet deraf vid mer än ett tillfälle varit trängande. — Om ryttmästaren Vassrin således icke gort sig synnerligen bemärkt under sin lefnad, blef han det så mycket nera genom sin död. Frans Anian Vassrin, yngste sonen, f. 1809 15/1, egnade sig till en början åt studier för inträde på den civila embetsmannabanan. I alla afwenden rikt utrustad aflade han hofrätts- och kansliexamen, samt tjenstgrde ock någon tid i K. Mits kansli; men han hade den olyckan att vara »rike Vassrins son» och att vara i besittning af sällsporda umgänges- och sällskapstalanger, hvarigenom han snart fick en mycket talrik och famförallt »superfn» vänskapskrets, der det lefdes och isynnerhet — speades högt, med den alltför vanliga påföljden, att det ingalunda obetydliga fädernearfvet till och med i förtid gick förloradt. Han begaf sig nu till Amerika, alla äfventyrares förlofvade land, der han till en början lifnärde sig som simpel arbetare, men detta tillfredsstälde icke länge hans äfventyrslusta. Passionerad jägare och fiskare begaf han sig vesterut till — ———— 1u Man lefde då som bäst midt uppe i 1840—50 årens reformsträfvanden för en »förrad nationalrepresentation».