548 från att vidare utgöra de kol, som de hittils varit vana att leverera tillsammans med sitt skattejern, äfvensom frihet både från den betungande knekteutskrifningen och »den lodgjutning, som vid deras hyttor varit befald» att för kronans räkning verkställas. Men i stället hade konungen lofvat och tillsagt bergsmännens ombud, »att vi vele komma dem till hjelp med några dagsverken att afrymma platsen vid Gyttorp, der (nya) hyttor, ristugor och kolhus skulle uppsättas». Det första vilkoret för att efter behag kunna ordna det tillämnade kronobruket härstädes, nämligen full eganderätt till Gyttorpshemmanet, synes dock ha mött åtskilliga svårigheter. Konungen eller hans ombud nödgades respektera den urgaml skattemannarätten till bergsmanshemmanen och således vidtaga andra åtgärder för att vinna besittningen af Gyttorpshemmanet än att helt enkelt »taga» detsamma. Det kunde icke heller ske på annat sätt än genon byte. Innan detta kunde ega rum hölls syn å de hemman, hvilka skulle gå i byte. Denna syn förrättades af lagläsaren Erik Andersson med de 12 nämdemännen, i närvaro af kronans fogde Anton Cleophas, hvilken sistnämde i sin räkenskap debiterar kronan bland annat derför, att han »gifvit 12 rådmän med häradshöfdingen Erik Andersson, när de beskatta (uppskattade) alla tillegorna vid Gyttorp, sammaledes vid Alnetorp och Hüuseby, och föreslogo det ena (hemmanet) emot de andra tu, att konungen och arfvingarne icke skulle ske för när, fogdeöl 1 tunna» 1. Sedan bytet sålunda blifvit öfverenskommet, utfärdades 23 Augusti 1607 det här nedan intagna bytesbrefvet, hvarigenom de deri uppräknade »arfvingarne» afstodo Gyttorp till konungen, hvilken åter i vederlag lemnade tvä af sina »arf och egne» hemman, nämligen nyssnämda Alnetorp och Södra Huseby, jemväl belägna i Nora socken, »med allt det dertill hörer, undantagandes en ö (Alntorpsön), som skulle ligga till Gyttorp, efter synemännernas ransakning». Sedan eganderätten sålunda blifvit tryggad, kom bruksrörelsen vid Gyttorp snart i full gång. Den fortgick sedermera för kronans räkning under ett par årtionden, hvarom det kanske torde blifva anledning att en annan gång framlägga några anteckningar. Såsom arfvingar till Gyttorp uppräknas i bytesbrefvet ofvannämda hustru Barbro samt Erik Larsson i Linde, Lars Larsson i Gyttorp och Ivar Jonsson på Pershyttan. I hvad slägtskapsförhållande de stått till hvarandra eller till den gamle Karl Nilsson torde numera vara omöjli att fullständigt utreda. TI 1606 års mantalslängd öfver de s. k. månadspenningarne uppräknas vid Gyttorp 2:ne hushåll; nyssnämde Lars Larsson och Bengt Klaesson. Den senare, som icke finnes nämd i bytesbrefvet, blef dock omedelbart efter bytets afslutande egare till det i vederlag mot Gyttorp lemnade Alntorpshemmanet, som derefter öfvergick till hans afkomlingar, i hvars ego det sedermera varit ända till våra dagar. Lars Larsson deremot blef egare till Husbyhemmanet. Både Lars Lärsson och Bengt Klaesson, hvilka redan 27 September 1606 erhållit konung Kanls vederlagsbref på Husby och Alntorp, fingo dessa konfirmerade af konung Gustaf II Adolf 7 Mars 1617 2, 1 »Fogdeöl» var ett slags bättre öl än det i hvardagslag brukliga s. k. »svenneöleto, som väl närmast motsvarade vanligt svagdricka. 2 Se härom Noraskog I: 209, der brefven äro införda.