588 tydning, huru skadeligit thet är, att bära falskt witnesbörd emot sin nästa, och komma honom ondt ryckte uppå, uti det öfriga lemnades saken till annor rätts omdöme. Dagen der effter som war den 12 Octob:r kommo Peder Ericksson och Nils Erickz hustru i Prestegården till mig, förkunnandes them uthi min närwarelse wilja förlijkas, begiärade derföre att iag till Wasland följa wille, hwilket iag ock giorde, gångandes först till then ena och sedan till then andra enskylt, på thet iag således måtte förnimma om thet nu wore begges theras frijwillige upsåt till förlijekning komma, hwilket tå iag i sanning förnam, lätt iag Nils Ericksson till Jon Pedersson i hans egit huus komma, hwarest ock han, Nils Ericksson, bad Jon Pedersson om tillgifft och förlijekning uthi min och begges theras underskrefne grannars närwaro. Jon Pedersson gaff ock honom till, hvar på förlijekning sedan uprättades på följande sätt och wijs: 1. Först, att Nils Ericksson skall aff nästa blåsning, till sin brotz wederkiänslo, gifwa till Jernboåhs kyrkia Ett skepp. Jern. 2. Sedan sattes ock wijte, att then som effter detta någon tijd samma onda rychte munnar eller yrker, han skall utan ansende till Jernboåhs Gudz huus och Tempel Fyratijo daler koppr:m:t ehrläggia, och saken äntå stå lijka yppen in för them domhafvandom att förfächta till hwar sins heders och ähros förswarande. Detta så i fulla sanning skedt, slutit och affluppit wara, bewitna the sielfwe med sine, iag med mitt, och theras tå närwarande grannar med egne underskrifne nampn. Actum die et loco ut supra. Jon Pedersson. Ericus M. Kollebeckius. Nils i v. d. m. in Jern Waslan. boåss mpria (Sigill.) Erih Timanson. Huns Pärsson. Oloff Jonson. Svea Hofrätts skrifvelse angående ransakningen om en soldat, som efter döden befunnits vara qvrinna, dat. Stockholm 5 December 1694. (Kopia i Heds kyrkoarkiv.) Wij Gustaff Adolph Grefwe DeLaGardie, Hans Kongl. Mayt:z Rådh, president uthi den Kongl. Swea HåffRätten, sampt Åbo Academiæ Cantzeler, Så och nu närwarande Ässessores; Helse H:r Kongl. Rådet och CantzelijeRådet Högwälborne Grefwe Lars Wallenstädt Wänligen. Det hafwer Kongl. Rätten sigh föreläsa låtit, den af H:r Grefwen, Kongl. Rådet och CantzelijeRådet insende Ransackningen öfwer Carl Lapp, om hwilken i Lijfztijden ingen annat förstådt och förnummit än att han warit ens Mansperson, emedan han sielf altijdh sig derföre uthgifwit, hafft 2:ne Hustrur, och med den första skall ett barn aflatt, hafwandes jämbwäll denne sednare Hustrun, som ännu lefwer och med Lappen i 13 1/2 års tijdh warit gifft, bögeligen bedyrat sigh aldrig annat wetat än han warit Manfolk, men nu effter döden är befunnen wara Qwinfoll, som åthskillige Personer, hwilke Lappens döda kropp synth och besichtigat, eedeligen betygat; och emedan under denne Kongl. Rättens Ompröfwande lembnat är, huru med des döda kropz begrafning skall förfahras, så har och Kongl. Rätten samma måhl i öfwerwägande tagit, och för skiäligit pröfwat,