Om Skogens Besparing kringh städerne. 592 med blåsningarne som medh smidningen wid hambrarne möijeligast uppböra eller menageras, och serdeles med blååsningen af effterfölliande skähl: Ty först lärer med undersökiande finnas att om kring Nohra mer med skada än någon bååtnad nu af vngskogen blååsas kan, ty först hafwa dhe hårdbrutne grufwor och kunnat igenom så ung och omogen skog lijtet i sönder låssa, så kunna dhe och få för een full stijg kohl wijd hambrarne nu 6 à 7 D:, hwaraf alleenast [när dock wäll går] 1 skeppundh tackiärn tillwärkas kan, så att när de sitt nedlagde arbeete wijd gruf- och hyttorne netto sammanräkna skulle, då de under 12 à 13 D: minst, intet skeppund tillwärka kunna, ia och i yttre fierdingen under 15, 16 och 17 D: eij sielfwe blåsa kunnadt, den nu till knecktehållet contribuerer, der det nu i Nohra för bergsmannen knapt gäller 11 Dr, särdeles nu sedan Hällesta grufwa i Östergiötlandh i godh gång är, så att nmu näppeligen så mycket kan sällias, som i Nohra bergzslag blåses. Ömkring Lindes stad är så mycket swårare för dem att medh någon profijt blåsa, som Stråssa grufwa 2 mijhl fråm dem aflägsen och dhe 6 à 7 D:r iembwäll för een full stijg kohl wed hambrarne bekomma; hwarföre gifwes doch oförgripel:n detta wijdh handen, om icke omkring Nohra och Linde så wäll blååsningerne som smidiandet menageras kunde, och skogen möijeligast besparas och den unge, späde och omogne kunde på något sätt strictissime sequestreras och än i förbud sättias på någre åhr, till dess han kunde wijd dhess tillwäxande mogenheet så wäll bergsslagen som Kongl. May:tz interesse sedan dess krafftigare understödia, emedan och här till någorlunda kunnat blåsas, effter mäst god grufwed, mogen skog, med torr skogfall, och windfalls skog att tillgå warit, der nu allenast den späde omogne skogen igen, som utan stoor skada eij kohlas och blåsas kan; ehuruwäll af protocollerne noghsampt wijses att i min tijdh möijeligast förbudh på den späde skogen satt, men haar dock här tills eij så noga hållits, effter fast ingen annan nu är att tillgå, att icke någon oloflig afförssell der af till städerne och wärken skedt, doch kan säkert berättas, om icke det hade warit förbudit, att all den späde tillwäxande skogen reda warit consumerad. Anbelangande åboerne på dhe hemman, som serdeles omkring Nohra och Lindes städer finnes och de blååsningar öfwergifwit, så befinnes de effter noga undersökiande att dhe mästedeels för 20, 30, 40 ia 50 åhr sedan sine blåsningar ödelagdt, deels derföre att skogen consumerat och afödd den tijden, deels och att dhe swåärt effter malm, serdeles omkringh Linde, hwarest dho 21/2 à 3 mijhl till grufwan, hwilken malm doch är så swaag att de af 2/2 à 3 lass kunna få allenast 1 skeppund tackjärn, så att [som ofwansagdt] de i regard af den långa malm och limwägen och kohlens dyrbarheet ibland under 15, 16 G 17 d:r minst, omkring städerne till 12 @ 13 d:r eij blåsa kunnadt; Och desse omkring städerne belägne, hafwa och den tijden dhe blåst ett så ringa qvantum tillwärkat att dhe mycket ringa till Kongl: May:ttz tijondes interesse hulpet, och haar lijkwäll där under förswarat sig under bergslagens privilegier, så och förswarat den då warande ymnige skogen, och där af så wäll till städerne som hambrarne den tijdhen mycket mehr än denne tijden afsåldt. Af desse hemman äro een deel och långdt för åhr 1664 ifrån bergsmÄnnen under hambrarne sållde, de dhem än till kohlande till sine wärk bruka; dhe öfrige äro och under åtskillige hambrar till kohlande brukade wordne, dock äro de nu sedan min ankompst förwägrade dem att uppbiuda och fasta på taga. men äro eij desto mindre een stoor deel wid hambrarne så i skulld fördiupade, att skogen allt mehr och mehr der igenom afödas kan; om icke antingen g