628 grufvedrift och tackjernstillverkning vid Ringshyttan, der han slutligen egde 40/7; i masugnen, Norra och Södra Holstabergs samt Lämåse m. f. grufvefält; uppförde under åren 1876—78 å hufvudgården vid Ringshyttan en storartad, slottslik byggnad, som kräfde betydliga uppoffringar. Dels i följd häraf och dels i anledning af sedermera rådande ogynnsamma affärskonjunkturer med oupphörligt fallande egendomsvärden blef hans ekonomiska ställning slutligen ohållbar, så att han 1887 nödgades afträda sina tillgångar till borgenärerna. Under sin välmaktsperiod har Svensson varit mycket anlitad i kommunala värf. Han blef sålunda 1848 8/5 kallad till sexman; landstingsman 1863—65; mångårig ledamot i fattigvårds- och skolstyrelser, kommunalnämd och skolråd samt från 1878 äfven i kyrkorådet. Enkling sedan 1879, och den siste af de gamle sexmännen, som ännu lefver inom fosterbygden, har den hårdt pröfvade åldringen numera sitt lefvebröd af ett mindre hemmansarrende vid Siggebohyttan. En gästfri och förekommande värd under sin krafts dagar, torde han, bättre än de flesta, numera känna den djupa sanningen såväl af det gamla ordstäfvet: »rika männer ha många vänner», som af den säkert lika gamla, men måhända ej så allmänt kända versen: »så länge öl ur min tunna rann, kände mig både qvinna och man; men sedan ölet slutade rinna, känner mig hvarken man eller qvinna». Den iakttagelsen är dock icke heller alldeles ny, att menniskorna äro sig skäligen lika i alla tidehvarf och tider. Gift 1843 4/5 med Anna Kristina Andersson, f. 1824 31/5, † 1879 15/5, dotter till bergsm. Anders Andersson och Kristina Olsdotter i Norra Husby, egde makarne en enda son, Per Wilhelm Svensson, f. 1844 6/2, under många år sin faders biträde. Erhöll 1888 anställning vid Gellivare gruffält. Bifogade sammandrag af ett slägtregister öfver Ringshytteslägten, som dock endast upptager en del, knappast halfva antalet, af den vidt utgrenade slägtens familjefäder, torde emellertid gifva en föreställning om den rikedom af medlemmar, som tillhört och tillhöra slägten, samt de svårigheter, som äro förenade med uppsökande af uppgifter om deras familje- och lefnadsförhållanden samt öfriga biografiska data och anteckningar, isynnerhet då, såsom vanligt, alla gerna vilja »att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet»..