29 vid öfra ändan, emedan jorden ändå alltid drages nedåt) midt uti åkern på båda sidor om den tillernade rygglinien och fortsättes sålunda efter en stång, lagd snedt öfver halfva åkerbredden; alltid med iakttagande att brytningen börjar vid midten eller den blifvande ryggen på åkern, samt fortsättes åt båda fårorna. Tillses nu att uppkommande gropar och »sänken» efter stubbar och stenar igenfyllas med tufvor och andra upphöjninar, så skall en på sådant sätt anlagd och bruten åker genast hafva samma orm som en gammal odlad, utan att sedermera fordra något särdeles arbete för planering och ryggning, hvilket ett på vanligt sätt brutet åkerstycke ovilkorligen tarfvar. Utrymme till nyodlingar saknas icke och man åsidosätter ej heller att det begagna; dock erfordras ofta ett större förlagskapital än egaren, utan olägenhet, derpå kan använda. Då en åker så länge burit gräs, att växtligheten synes vara i aftagande, hvilket merendels inträffar efter 3:dje eller 4:de gräsets afbergning, och som, utom andra tecken, visar sig derigenom, att husmosse (Stypnum proliferum, delicatulum et compressum) inställer sig, uppköres densamma tidigt om hösten med vändplog — allmännast nyttjas här den vanliga långås-plogen, förspänd antingen med hästar eller oxar —, hvarefter den vid slutet af April eller början af Maj, ju tidigare desto bättre, harfvas och besås med hafre, hvaraf allmänt begagnas den hvita så kallade Vermlandshafren, 1 1/2 à 2 tunnor på tunnlandet. Af samma åker, på lika sätt handterad, tages ännu en och mera sällan tvänne hafreskördar, hvilka lemna från 4 till 6 à 7 tunnor efter en tunnas utsäde, allt efter som året varit gynnande, och som mest beror på väderleken straxt efter såningen. Då sista hafreskörden blifvit tagen, upplöjes jorden åter om hösten eller ock sedan vårbruket är slutadt, och trädes. Trädet skötes med harf och enbetsårder vexelvis 2 à 3 gånger, efter som jorden synes vara besvärad af ogräs. Efter andra årderkörningen och tredje harfningen utföres gödseln, som noga sönderredes och genast nedköres med årder. Till ett tunnland åtgår vanligen 200 lass gödsel, likväl till 1/83 uppblandad med dikesjord, dy eller andra, efter åkerjordens beskaffenhet tjenliga ämnen. I andra veckan af Augusti besås vanligen, om väderleken är god, detta träde med gammal råg, 3/4 tunna af Nylands- eller 3/8, högst 1/2 tunna af Vasa-råg, af hvilka den förra är mest bruklig. Antingen på en gång med rågen, som i detta fall lindrigt fuktas och blandas med fröet, eller ock genast, sedan säden är nedharfvad, utsås timotejfrö, 12 à 16 skålpund på tunnlandet, hvarefter åkern vältas och vattenfåror uppköras. Några blanda äfven klöfverfrö härtill, men nu mera sås detta mest om våren, sedan snön bortgått och marken ännu är frusen. Skörden efter en tunna Nylandsråg är vanligen 12 à 16, men efter Vasarågen 20 à 24 tunnor. Efter igenläggningen tages vanligen 3:ne år gräs, och bör då tunnlandet i årligt aftagande gifva ifrån 200 till 140 lispund tort hö. Några mindre betydande undantag i afseende på brukningssättet förefinnas väl, såsom att af trädet en del användes till potatesplantering, hvarest tidigt påföljande våren sås hvete, hvilket sädesslag de senare åren vunnit mycket förtroende, men som, i anseende till obekantskapen med den dertill bäst passande jordmånen, uti äring icke torde kunna antagas högre än 6 à 8 tunnor efter en tunnas utsäde, som åter anses lagom på ett tunnland.