60 nu ödeliggande grufvor. Denna possession blef sedermera bortbytt mot Bröstorp och Alntorp med flera öster om Norasjön belägna egendomar, då kopparhandteringen troligen befans mindre lönande och hertigen med större allvar bedref stångjernssmidet vid Hammarby eller, som det på den tiden, på annat ställe i strömmen beläget, kallades Djupedal. Sedermera var här en kronan tillhörig jernhytta, hvilken, förut öde, och efter försäljning af strömmen, år 1671 blef befald att nedrifvas af dåvarande egaren Johan Frumerie 1. 1 Detta stycke, som antagligen blifvit upptecknadt efter i orten förr gängse traditioner, är helt och hållet vilseledande. Det verkliga förhållandet är följande:: Gyttorps urgamla skattehemman blef af dess innehafvare, genom ett i Noraskogs arkiv I: 549 intaget bytesbref, 1607 23/8 öfverlåtet till Karl IX mot vederlag af hans båda »arf och egne» hemman Alntorp och södra Husby, med allt hvad till dessa hemman hörde, med undantag af Alntorps ö, »som skulle ligga till Gyttorp». Här inrättades nu ett kronobruk, bestående af osmundssmedja och tackjernshytta — i början funnos t. o. m. 2 masugnar — hvilket bruk drefs för kronans egen räkning till 1621 och derefter af kronans arrendatorer till 1668, då regeringen beslöt brukets nedläggande. Men redan innan denna bruksrörelse (hvilken hufvudsakligen drefs med de »persedlar» i kol, malm m. m., som af de kringboende bergsmännen utgjordes i hemmansutskylder) sålunda upphörde, hade Nora stad 1647 erhållit mulbetesrätt å utmarken till Gyttorp, hvilken rätt 1652 utsträcktes derhän, att Gyttorps skog och mark skulle af staden få nyttjas så väl till mulbete som till nödtorftigt skogshygge, byggnad och vedbrand. Att staden sedermera förlorade denna utsträckta rätt till Gyttorpsskogen och endast fick behålla mulbetesrätten omtalas vidare i de på annat ställe meddelade anteckningar »om grufskogarne» och särskildt rörande Gyttorps södra allmänning. Egorna till Gyttorp, eller det s. k. Gyttorps gärde, upplätos sedermera 1664 jemväl till Nora stad. Dessa egor skattlades första gången 1669 till 1/4 mantal med en årlig ränta af 80 lisp. osmundsjern, att utgå från och med 1665. Vid förnyad skattläggning, som i anledning af klagomål egde rum 1674, nedsattes visserligen räntan till 21 lisp. 7 1/2 skålp. tackjern, hvarjemte Nora stad samtidigt förvärfvade sig skatteköp å denna hemmansdel, men detta hindrade dock ej, att räntan kort derefter faststäldes att utgå med det högre beloppet, hvarmed hemmanet ock 1701 af kronan förpantades till dåvarande bergmästaren Jakob Åkerhjelm, som derigenom blef innehafvare deraf. Staden återfick visserligen 1732 sin utlagda skatteköpeskilling för Gyttorpsgärde, men den hade emellertid förlorat besittningsrätten både till hemmanet och till skogen. Vattendrägten, som varit begagnad till kronobruket vid Gyttorp, uppläts genom kongl. bref 1670 2/11 under skattemannarätt till dåvarande kronobefallningsmannen, sedermera borgmästaren Johan Frumerie, hvilken först hade för afsigt att ånyo sätta masugnen i gång; men i stället ålades följande året att nedrifva densamma, hvarpå han i Gyttorps ström lät uppföra en såg och mjölqvarn, som nedbrann på 1820 talet. En kopparhytta har verkligen funnits vid Gyttorp. Men denna tillkom först på grund af Bergskollegii tillståndsresolution 1713 19/5 och ödelades omkring 1750, sedan all koppartillverkning inom Nora bergslag samtidigt upphört. (Jfr Noraskog I: 9.)