65 endast bestå af lätt men fruktbar åkerjord, innehålla 25 tld. Skogsmarken är ganska växtlig och innehåller 15 tld. Kåfalla, 7 mantal och kommunalvärde af 18,200 rdr, är beläget vid norra gränsen af socknen, mot Jernboås, der Rastelfven utgör gräns; likväl går Jernboås socken genom Kåfallstorp nära intill denna bys odalegor och jemväl längre i söder mot Fåsjöhytte bys rågång. Hemmanen inom denna by äro högst olika fottade, enär några hafva tillräcklig åker med fast botten och jemväl god odlingsmark, då andra deremot hafva liten, svårodlad åker samt ingen odlingsmark. Skogen är också ganska omskiftande, men hemmanen äro deruti mera lika lottade. Vid det år 1810 verkstälda storskiftet, som ligger till grund för den ofvan omförmälta olikheten, och som äfven af Kongl. Maj:t förklarats skola ega bestånd, hade Kåfalla by 154 tld åker, 50 tld stenbunden slåtter samt 3,100 tld skogsmark. Skomakaretorp, 1 helt hemman, som är uti samma skifteslag med Kåfalla, har dock enligt jordebokens anvisning och sedan Nora och Hjulsjö bergslagers härads egodelningsrätt förklarat det vara egen bolby, här blifvit särskildt upptaget och beskrifvet. På denna bys mark äro åtskilliga större och mindre jern- och kopparmalmsgrufvor, såsom Klacka och Rödkärret, hvilka förut äro beskrifna. Dessutom anses troligt, ehuru föga undersökt, att det i en trakt af skogsmarken, som kallas Gästningshultet, belägen närmast intill Holmshytte rågång, skall finnas större blyglansanledning; äldre personer berätta sig hafva sett sådan malm, och äfven nedsmält något derutaf, men under den för några år sedan från Lindes socken kommande silfversökningsepidemien kunde detta fynd ej återfinnas och är således måhända bevaradt åt kommande slägten. Kåfalla skog är anslagen till Fervhytte masugn, som är belägen på Kåfallstorps egor och blef nybygd år 1777. Kåäfalla egen hytta ödelades året förut. Latorp, 1/4 mantal och kommunalvärde af 1,400 rdr, beläget vester om Vestgöthyttan och Kullatorp samt inträngdt mellan Vestgöthyttefors och Lönnbottens allmänning, är en þy, som saknar flera förmåner, deribland farbar väg icke är den minsta. Åkerjorden, som består af bättre och sämre mylla på stenbotten, innehåller 26 tld, stenbunden skogsslåtter 44 tld = växtlig skogsmark 200 tld. Hörer med sitt bergsbruk till Vestgöthyttan. .. 4 mantal och kommunalvärde af 8,800 rdr, är beläget mellan sjöarne Vikern och Saxen och anses, om på säkra grunder lemnas derhän, att vara den äldsta lägenhet inom socknen. Dess åkerjord 70 tld består, dels på sjelfva näset mellan sjöarne af bördig lerjord, dels omkring de nuvarande gårdarne, som anses förr hafva stått på detta näs, af kall och sur stenjord. På sina ställen finnes dessutom nyodlad diord. Ängremsor efter Vikerns strand samt dålig stenslåtter utgöra 19 tld. Skogsmarken 1,362 tld är till en tredjedel utmärkt växtlig, men två tredjedelar bestå af skarpa åsar och ovanligt stenbunden mark; betet är ganska godt. På skogsmarken finnas malmanledningar både af jern och blyglans, hvilka föga blifvit undersökta; deremot huggas goda qvarnstenar af en tät och fast glimmer, som låter klyfva sig uti ovanligt stora och jemna hällar, och hvaraf en del är helt ljusgrå eller nästan hvit. Till Nors by hörer hela den så kallade Nors öken 1, en allmännings- 1 Jfr not. å sid. 57. 5