73 redan före 1737, hvarefter tackjernstillverkningen en tid bortåt synes hafva bedrifvits vid Fingerbohyttan. Öskevik, vestra, 4 mantal och kommunalvärde af 12,000 rdr, beläget vid en vik af Fåsjön, samt på landsidan omgifvet af andra socknar, nemligen Jernboås och Linde i norr samt sistnämda socken äfven i öster, är en ganska förmånlig by, så väl i anseende till åkerjordens beskaffenhet, som består af bördig lermylla jemte någon mo- och sandjord, innehållande 217 1/2 tld, såsom ock till äng och backslåtter, inalles 101 tld, som till största delen äro odlingsbara, hvarförutom äfven en stor sträcka af skogsmarken, rundt om sjöns stränder, består af ypperlig odlingsmark. Denna tillika med öfriga skogsmarken, hvilken är mindre växtlig, bestående af åsar och kärr, utgör 1,332 tld, hvarpå mulbetet är ganska godt. Hörer till Öskeviks masugn och hytta, som ligger nära intill egoskillnaden mot östra Öskevik. Af Öskevik, östra, som för öfrigt är beläget i Lindes socken, hörer 1/4 hemman med kommunalvärde af 1,200 rdr till Nora, och består detta hemmans åkerjord, 18 tld, af god och växtlig lermylla. Äng finnes ingen, som förtjenar att omnämnas, men skogsmarken, som innehåller 120 tld, är af en ganska god växtlighet och lemnar tillräckligt mulbete. Hörer till Öskeviks hytta, som är belägen på gränsen mellan båda byarne af samma namn 1. Allmänningar, som tillhöra Kongl. Maj:t och kronan, men hvartill nyttjanderätten, med eller utan dess bifall, är upplåten åt enskilda, vare sig hyttelag, byar eller grufbolag. Då åtminstone de flesta af dessa allmänningar icke Aiffskyndn kronan den ringaste inkomst, och icke heller på det sätt, som de nu innehafvas, lemna någon säker besittningsrätt, tvärtom föranleda stridigheter och rättegångar, har det förefallit besynnerligt, att icke vederbörande embetsverk gjorts uppmärksamma på förhållandet och derigenom blifvit satta i tillfälle, att låta skatteförsälja lägenheterna, antingen till nuvarande innehafvare eller till den högstbjudande, och detta så mycket mera, som de flesta af dem erbjuda tillfällen till lönande odlingsföretag och nya hemmans anläggande 2. Bengtstorps öken, en skogstrakt af ganska god växtlighet, belägen mot södra gränsen af socknen, mellan Pershytte utmål och Skrekarhytte östra öken. Denna trakt innehafves af Dalkarlsbergs grufbolag, som derom haft en mångårig rättegång med Bengtstorps byamän; men efter förlorade fatalier för de senare skall grufbolaget fortfarande blifva innehafvare deraf. — Allmänningen innehåller 184 1/2 tld. 1 På sätt förut (sid. 10) är omtaladt blef detta halfhemman vid 1882 års reglering förlagdt till Linde. 2 Härvid torde böra erinras, att förhållandet med ifrågavarande allmänningar numera kan sägas vara helt annorlunda, än då föregående anmärkningar nedskrefvos. Angående de till grufvorna upplåtna skogstrakterna hänvisas till den särskilda afdelning »om grufskogarne» som återfinnes längre fram, och hvad de öfriga beträffa, så disponeras de af vederbörande byar med en sådan rätt, att de icke kunna dem frånhändas utan full ersättning. För samtliga ifrågavarande skogstrakter har från och med år 1878 utgjorts bevillning såsom för jordbruksfastighet, i följd hvaraf också dessa skogar sedan dess erlagt kommunalutskylder af alla slag såsom öfriga socknens hemman och lägenheter.