177 af omständigheterna påkallad, K. M:t måtte derom till riksdagen göra framställning. Beträffande ofvan omförmälda bergslager hade också, efter det rotevakansafgift och mantalsränta blifvit i enlighet med grunderna för riksdagens ofvannämda beslut påförda, för åsättande af jordeboksränta mött hinder af den väsentliga beskaffenhet, att beslutet i denna del icke kunnat genomföras utan kränkning af enskildes rätt. Då de handlingar, som skolat ligga till grund för räntepåföringen, delvis saknats och i många fall varit ofullständiga och mot hvarandra stridande, samt hemmanen sedan den tid, då tackjernstionden åsattes, undergått förändringar så väl till antal som hemmantal, hade oöfvervinnerliga svårigheter uppstått vid att efter hemmansberäkning påföra jordeboksräntan; och de allvarliga försök att efter annan grund åsätta denna ränta, hvilka i olika riktningar med ospard möda företagits, hade samtlige strandat mot svårigheten att finna en rättvis norm för räntans påförande. Den sista utväg till frågans lösning, som varit föreslagen, hade varit tillsättandet inom fTänen af särskilda kommissioner för ändamålet. Men oafsedt det osannolika deruti, att dessa kommissioner skulle kunna bättre, än hvad dittills egt rum, lyckas utan kränkning af enskildes rätt verkställa ifrågavarande räntepåföringar, syntes kostnaden för kommissionerna, hvilka det skulle åligga att meddela beslut beträffande ej mindre än 1,881 särskilda hemman och hyttor, komma att till stor del motväga den inkomst, statsverket af dessa räntor komme att åtnjuta. Enligt hvad utskottet inhemtat, hade den uti ifrågavarande bergslager verkstälda påföringen af rotevakansafgift och mantalsränta föranledt 965 utslag, af hvilka 802 hos Kammarkollegium öfverklagats, och då, såsom förut är anfördt, jordeboksräntans påförande mötte vida större svårigheter, torde åtgärder i sådant syfte komma att gifva anledning till ett ännu större antal besvärsmål och således Jenvl detta afseende föranleda kostnader och arbete, ingalunda motvägande den derigenom beredda statsinkomst. Vid sådant förhållande, och då denna inkomst synts vara af jemförelsevis ringa betydenhet, hade utskottet ansett giltiga skäl förefinnas till eftergift af ifrågavarande ränta 1. I anledning häraf och på grund af hvad i öfrigt i ärendet förekommit, hemstälde utskottet om bifall till K. M:ts förslag i ämnet, hvilken hemställan af riksdagen godkändes. Genom detta riksdagens beslut vunno de gamla hemmanen i Nora och Lindes bergslager en lindring i den föreslagna nya räntepåföringen, som, enligt hvad här ofvan (sid. 171) blifvit sagdt, motsvarade 4 kronor 11 öre, eller efter 1869 års omsättningsvärde å tackjern 4 kronor 19 öre af hvarje gammalt hemman. Lyckan att kunna återfinna det k. brefvet angående landtågsgärden inom dessa bergslager, sparade samma hemman, utgörande tillsasmmans 436 mantal, en yfterligare utskyld af 5 kronor 75 öre. Det bör således icke sakna sitt intresse för dessa hemmansegare att erhålla kännedom om innehållet af den ganska vigtiga och dyrbara handling, som utgöres af: 1 Densamma beräknades af Kammarkollegium i utlåtande 19 December 1873 för alla de 75553/60 mantal i dessa bergslager, hvilka åtnjöte frihet från dylik ränta, efter de i k. förordningen 23 Juli 1869 upptagna värden, utgöra illhepst 4,493 kronor 24 öre, eller för hvarje hemman i medeltal 5 kronor 4 öre. 12