234 upptagna sålunda: i Åkers socken till 112,500 kronor och i Länna socken till 42,500 kronor, eller tillhopa för Åkers härad 155,000 kronor; i Barfva socken till 6,600 kronor och i Ärila socken till 25,000 kronor, eller för Öster-Rekarne härad 31,600 kronor; i Gåsinge socken af Daga härad till 21,000 kronor och i Taxinge socken af Selebo härad till 2,800 kronor; utgörande sammanräknade taxeringsvärdet för Åkers styckebruks rekognitionsskogar alltså 210,400 kronor. Tunabergs kopparverks allmänning, i Domänstyrelsens årsberättelser äfven kallad Näfveqvarns rekognitionsskog, belägen i Tunabergs socken af Jönåkers härad, har genom Bergskollegii utslag 5 Juli 1757 blifvit upplåten till delegarna i nämda kopparverk »så länge det upprätthålles och på bergsvis drifves, samt detta skogsunderstöd behöfves»; dock med rättighet för de å allmänningen belägna skoglösa hemman och torp, att, efter utsyning, från allmänningen få hemta för dem nödigt skogsfång. Enligt uppgifter, grundade dels å karta af 1741, dels ock hufvudsakligen å karta af åren 1861—65, utgör hela ytvidden af denna allmänning 29,073 tld, deraf torp och lägenheter 1,086 tld, duglig skogsmark 5,194 tld och »oduglig egorymd» 2,793 tld. På grund af föreskriften i k. br. 7 November 1690 (sid. 216) att bruksinrättningar för tillverkning af ädlare metaller skulle vara befriade från rekognitionsafgift, har dylik afgift ej utgått, och förmodligen i följd deraf ej heller särskild skogsbevillning. Vid 1872 års riksdag föreslog K. M:t att de flesta verk, som voro förpligtade till bergverkstiondes utgörande, skulle från och med det följande året derifrån befrias, dock med vissa vilkor och förbehåll, hvilka i fråga om Tunabergs kopparverk bestodo deri, att, sedan i den ordning k. kung. 4 Februari 1811 jemte öfriga om användande af de åt bruken och bergverken upplåtna rekognitionsskogar utfärdade författningar föreskrifva, skattläggning af Tunabergs allmänning skett, verkets egare skulle åtnöjas med ovilkorlig rätt till skattelösen af endast så stor del af nämda allmänning, som, sedan de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit emot denna förmån svarande skogsmark, vore för verkets behof erforderlig och derför från och med 1873 utgjorde den skatt, som kunde bestämmas; men enligt skrifvelse 15 Maj s. år (n:r 78) hade Riksdagen funnit sig icke böra bifalla hvad K. M:t i berörda hänseende föreslagit. Med anledning af ny k. proposition i detta ämne och med bifall till densamma, beslöts vid 1877 års riksdag deremot, att Tunabergs kopparverk skulle från och med 1878 befrias från utgörande af bergverkstionde med vilkor, att verkets egare antingen till kronan afstode all rätt till ifrågavarande allmänning eller ock efter fulla värdet, sådant det vid behörig uppskattning kunde varda bestämdt, till Riksgäldskontoret erlade lösen för den del af allmänningen, som, sedan de till skogsfång derifrån berättigade hemman och lägenheter erhållit mot denna förmån svarande skogsmark, kunde verket tillkomma 1. Emellertid hade kopparverkets egare 1875 hos K. M:t sökt rättighet att, i enlighet med 1811 års kungörelse m. fl. författningar, skatte- 1 K. proposition n:r 10 och Riksdagens skrifvelse n:r 76, år 1877.