263 anwändas, hälst som af förenämde uplåtelsebref skall kunna intagas, att Allmänningen blifwit Skrikarehytteboerne tillslagen därföre, att deras egne eller hemmanen tillhöriga skog wore ganska ringa och till blåsningens widmagthållande otillräckelig; I anseende hwartill Sökanderne, så wäl uti deras första beswärsskrift, som i den nu gjorde ansökningen anhållit, att det å skogen lagde förbud måtte uphäfwas, och Byalaget åter insättas i dess gamla och lagliga rättighet, att, till blåsningens underhållande, betjena sig af den därtill anslagne skog på Skrikarehytte Allmänning. Detta med det mera handlingarne innehålla, tog Kgl. Collegium i behörigt öfwerwägande: Och emedan icke allenast af Härads Rättens i hufwudskrift företedde Resolution af d. 14 Oktobr. 1661 det befinnes, att samma Rätt då gillat och fastställt en, efter föregången dom, d. 3 Augusti 1658 werkstäld Synegång och ransakning, hwarigenom åtskillige däruti nämde Skrikarehytteboer till sine Masugns bruk erhållit tilldelning af Skrikarehytte Ökn eller Allmänning, utan ock ett i hufwudskrift bifogadt Förrättnings Instrument af d. 23 Junii 1660 utwisar, det Bergs Fogden Knut Larsson, till följe af Härads Rättens dom d. 30 förutgående Januarii, likaledes tilldelt andra af samma Byelag en tract af nyssnämde Allmänning, hwaraf innehafwarne sedan warit i orubbad besittning, allt till dess det öfwerklagade förbudet af Assessoren och Bergmästaren Thunberg utfärdades; det jemwäl af här i Kongl. Collegio befintelige handlingar är att intaga, det Skrikarehytteboerne till sin blåsning nyttjat nu i frågavarande tracter af Skrikarehytte Allmänning, samt att desamma icke blifwit uptagne ibland dem, som wid sine tillfällen till andre behof kunnat disponeras; Ty fann Kgl. Collegium det Skrikarehytteboerne äro berättigade, att åter komma till bruk och nyttjande af de Allmänningstracter, hvilka genom ofwan berörda Utsynings- och tilldelnings Bref, dem anslagne blifwit, samt att således den å Skogen lagda sequester må upphöra. Och alldenstund, wid den förledit år å nyssnämde Allmänningstracter hållne undersökning och Landtmätare Förrättning, samt på den därwid upprättade Chartan, samma Rösen blifwit tagne till grund, inom hwilka, efter tilldelnings Brefwen, de tracter woro inneslutne, som Skrikarehytteboerne då blifwit anslagne; Ty fann Kongl. Collegium för godt, att denna Förrättning gilla och fastställa: kommande äfwen gräntsorne för desse Allmänningstracter, till följe af samma Förrättning, att blifwa på följande sätt, nemligen: För den Skrikarehytteboerne år 1658 tilldelte östra tracten af Skrikarehytte Allmänning: Ifrån den så kallade Spjutkällan i rätt linea Nordwäst till det stället, hwaräst Hollings ängs Bäcken uppå Rålineen emellan denne allmänning och Skrikarehytte bys hemskog utfaller, sedan i sudwäst till Röset å Kjällbäcks höjden, på Chartan tecknadt med N:o 14, därifrån i söder i rät linea till röset N:o 13 och sedermera i rät linea mot röset N:o 12, till den ändepunct, som på Chartan är utsatt näst ofwanför nämde röse, och sedan i rät linea sudost till den ändepunct söder om Röset N:o 34, som på Chartan är utsatt å räta lineen emellan sidstnämde röse och röset N:o 33, ifrån hvilken punct gräntsen sedan går i nordost till röset N:o 34, och derifrån i öster till N:o 35, sedan till röset N:o 24, samt widare igenom de på Chartan tecknade rösen N:o 23 och N:o 22, i rät linea norr ut till Spjutkällan igen. Beträffande åter den Skrikarehytteboerne år 1660 på Allmänningen tilldelte skogstract, så komma gräntsorne för densamma att blifwa: Ifrån den punct, som på Chartan är utsatt ett målskott eller hundrade alnar i wäster